Bubbelplast
Ja ja, det var inte länge sedan jag raljerade här på bloggen över otidsenliga namn som "Drogcentralen", och vips är det en gammal läkemedelsgrossist som öppnar apotek under namnet "Kronans droghandel". Ett namn som de tydligen haft sedan 1907, så det kan man ju förstå att det är naturligt att fortsätta använda det. Men ändå...
Fast det är klart, det sticker ut och de får en massa uppmärksamhet när en massa pappskallar sitter och bloggar om det...
Funderar lite på om jag skulle ta och starta en egen rörelse med lite alternativa preparat. Idag uppfann jag nämligen ett nytt smärtdämpande läkemedel som funkade jättebra: bubbelplast!
Sjuåringen som varit lite hostig några dar fick plötsligt väldigt ont i ena örat. Ingenting hjälpte, varken alvedon, värmedynor eller film. Jag hörde henne kvida framför TV:n medan jag stökade omkring och försökte sortera veckans samlade sopor i köket. Plötsligt står jag och försöker reda ut var jag ska slänga ett vadderat kuvert - plast eller papper - när jag inser att insidan består av bubbelplast. Ja! tänkte jag. Det är ju det roligaste som finns!
Sprang alltså in med bubbelplasten till sjuåringen. Den följande timmen hördes inte det minsta snyft eller kvidande. Bara ett frenetiskt ploppande inifrån TV-soffan. När ploppandet till slut upphörde gick jag och kollade läget. Då hade den färdigploppade bubbelplasten istället förvandlats till bandage åt ett antal gosedjur som led av allt från bruten svans (hunden) till ont i örat (kaninen).
Jag förstod att jag hade upptäckt en otroligt bra smärtdämpare som inte bara drog bort uppmärksamheten från det onda utan också förde över den till andra objekt... Lite synd om gosedjuren i och för sig, men de var ju i alla fall flera att dela på smärtan.
Om det nu inte blir av att starta något bubbelplastapotek så kan jag i alla fall tipsa om kuren! Men det måste nog vara riktig bubbelplast. Numera kan man ju även ploppa virtuellt, men det är ju inte riktigt samma känsla...
Och en sak till: visa inte den här filmen för barnen! Då kommer ni inte att få höra ett enda plopp!
Fast det är klart, det sticker ut och de får en massa uppmärksamhet när en massa pappskallar sitter och bloggar om det...
Funderar lite på om jag skulle ta och starta en egen rörelse med lite alternativa preparat. Idag uppfann jag nämligen ett nytt smärtdämpande läkemedel som funkade jättebra: bubbelplast!
Sjuåringen som varit lite hostig några dar fick plötsligt väldigt ont i ena örat. Ingenting hjälpte, varken alvedon, värmedynor eller film. Jag hörde henne kvida framför TV:n medan jag stökade omkring och försökte sortera veckans samlade sopor i köket. Plötsligt står jag och försöker reda ut var jag ska slänga ett vadderat kuvert - plast eller papper - när jag inser att insidan består av bubbelplast. Ja! tänkte jag. Det är ju det roligaste som finns!
Sprang alltså in med bubbelplasten till sjuåringen. Den följande timmen hördes inte det minsta snyft eller kvidande. Bara ett frenetiskt ploppande inifrån TV-soffan. När ploppandet till slut upphörde gick jag och kollade läget. Då hade den färdigploppade bubbelplasten istället förvandlats till bandage åt ett antal gosedjur som led av allt från bruten svans (hunden) till ont i örat (kaninen).
Jag förstod att jag hade upptäckt en otroligt bra smärtdämpare som inte bara drog bort uppmärksamheten från det onda utan också förde över den till andra objekt... Lite synd om gosedjuren i och för sig, men de var ju i alla fall flera att dela på smärtan.
Om det nu inte blir av att starta något bubbelplastapotek så kan jag i alla fall tipsa om kuren! Men det måste nog vara riktig bubbelplast. Numera kan man ju även ploppa virtuellt, men det är ju inte riktigt samma känsla...
Och en sak till: visa inte den här filmen för barnen! Då kommer ni inte att få höra ett enda plopp!
Kommentarer
Trackback
