Vi har ett ganska säreget konstverk på besök i Norrköping just nu. Det är konstnären Esther Shalev-Gerz som skapat en installation som består av en visuell del på Norrköpings Konstmuseum och en ljuddel på Holmbron mellan Stadsmuseet och Arbetets museum. Sound Machine heter skapelsen och handlar i grunden om hur människans minne fungerar. Konstnären och hennes medarbetare har spelat upp ljudet av vävmaskiner för ett antal kvinnor som arbetat i Norrköpings textilindustrier och deras nu vuxna döttrar som låg i sina mammors magar då de arbetade i de bullriga fabrikerna. Man kan läsa mer om installationens idé på annat håll så jag fördjupar mig inte mer än så i detta.

Ljudet av vävstolarna (en inspelning av maskinerna som finns på Stadsmuseet) hörs alltså då man passerar Holmbron i industrilandskapet. I utställningsdelen på Konstmuseet är det däremot alldeles tyst. Där kan man istället betrakta en videosekvens där kvinnorna lyssnar på maskinernas ljud, en 3D-rendering av maskinernas rörelse samt utskrifter av kvinnornas kommentarer kring de minnen som ljuden väckt.

Man kan konstatera att Shalev-Gerz installation är spännande men ack så svåråtkomlig. Jag menar inte att det är svårt att höra vävstolarna på Holmbron (åtminstone inte då ljudet är igång) eller att det skulle vara knepigt att smita in på konstmuseet och beskåda de lyssnande kvinnorna. Nej, det som är svårt är att få ta del av tankarna bakom. Jag tror att det här är ett konstverk som mer eller mindre kräver att man känner till processen bakom. Det går liksom inte att tolka det på något meningsfullt sätt annars. Och det är ju lite synd med tanke på att det faktiskt är ett väldigt genomtänkt verk som problematiserar hur minnen egentligen fungerar.

Det som också är lite spännande är vad som händer med en ljudinstallation då den placeras ut bland en stads alla ljud. Först fick den konkurrens av en annan ljudinstallation: en råmande kossa som skulle göra reklam för en fofoutställning på Stadsmuseet. Lite intressant att Stadsmuseet - som är en av arrangörerna till Sound Machine och annars sällan sysslar med ljudinstallationer - lyckades köra två konkurrerande ljud samtidigt vid Holmbron. Väl hade kossan tystnat så fick Stadsmuseet - som tydligen sköter volymknappen - hot om polisanmälan om de inte sänkte det störade maskinljudet. Enligt ett rykte ska det ha varit grannen Arbetets museum - som inte är delaktig i installationen - som hade tröttnat...
Det senaste är att man bilar bort det yttersta betonglagret i det torrlagda vattenfallet mellan Strykbrädan och Bomullsspinneriet - en verksamhet som låter väldigt mycket. Det är trångt i stadens ljudmiljö och inte helt lätt att nå ut med ett konstnärligt budskap, men lite uppmärksamhet har det hela ändå väckt. Och det kanske är et viktigaste.

Esther Shalev-Gerz lär ha uttryckt idéer om relationen mellan industriepokens ljud och den postindustriella erans technomusik. Några som verkligen laborerat med de kopplingarna är upphovsmännen till projekten Industrial Cool och Skiftet. Säga vad man vill, men det blir ofta väldigt intressant när folk vågar arbeta i gråzonen mellan konst och vetenskap.

Ibland dyker det upp lite roliga skivor. Scarlett Johansson, skådespelare som framför allt gjorde en minnesvärd insats mot Bill Murray i Sofia Coppolas utmärkta film Lost in Translation, har spelat in en platta där hon tolkar Tom Waits.
Att döma av det som kan avlyssnas på nätet kan det här vara en skiva värd att lyssna mer på. Tom Waits musik är ju - åtminstone för mig - så starkt knuten till hans säregna röst. Att höra någon annan sjunga hans sånger blir lite grann som att upptäcka dem på nytt. Särskilt som Johansson också har en ganska säregen röst, men på ett annat sätt. Dessutom medverkar David Bowie på en del av låtarna!

[Jag hade lagt en inbäddad spelare här som spelade smakprov från skivan, men när jag insåg att den började spela så fort kom in på bloggen så tog jag bort den. Lyssna här istället!]

Det har varit tunt med bloggandet på sistone - trots självutmaningen i början av mars. Det är klart att jämför man med april-maj förra året så ligger jag på plus eftersom det här är det fjärde inlägget sedan 7 april. I fjol presterade jag totalt tre inlägg under hela april och maj.

Att det inte blir så mycket bloggande så här års måste väl bero på att det är vår? Att man är ute i det fina vädret och bara njuter av att det äntligen är vår? Att man "går på promenaden och seglar fram på soligt hav" som Lundell sjöng för trettio år sedan. Att man skiter i alla plikter och bara ÄR..?

Ha ha ha, säger jag. GLÖM sånt! För finns det nån månad på året som är lika späckad med MÅSTEN som just maj? Finns det nån annan månad som har precis varenda dag intecknad, vardag som helg? Finns det nån annan månad då man ska hinna med extra aktiviteter med jobbet, skola, dagis samtidigt som helgerna duggar så tätt så att man längtar efter en normal arbetsvecka så man hinner få nåt gjort?

Igår satt jag som vanligt fast framför datorn när det plötsligt damp ner ett mejl från en släkting i Texas som undrade hur vi hade det i Sverige. (Själva hade de som vanligt haft storm och åska.) Detta mejl medförde att jag faktiskt tittade ut och upptäckte att det var en fantastiskt fin vårdag utanför! Det gick till och med så långt att jag fick för mig att ta en joggingrunda!


Utsikt från joggingrundan 5 maj 2008

Så nu har jag hunnit med att uppleva lite av våren och kan fortsätta gneta vidare med allt som ska hinnas.
Nä, maj månad är verkligen en tid då man ska hinna med allting. Och inget hinner man med. Mer än det absolut nödvändiga.

Nej, nu måste jag åka och fixa lite nödvändigheter.