Noterar med glädje att det faktiskt finns folk som läser min blogg! Samtidigt förpliktigar det ju. Måste ju se till att skriva nytt... Om det nu är någon som läser det här denna vecka så kan jag passa på att tipsa om två åtta år gamla filmer som går i TV1 den kommande veckan.
Har man inte sett Magnolia så har man chansen på lördag (31/3) kl 21. Till och med Tom Cruise är bra i den här märkliga historien, eller "historierna" i pluralis kanske man ska säga...

På onsdag 21.55 visas en film med en annan skådis som inte alltid är lyckad, nämligen Jim Carrey. I Milos Formans film Man on the moon gör han dock ett lysande tragikomiskt porträtt av komikern Andy Kaufman. Nu har jag inte sett tillräckligt mycket av den riktige Andy Kaufman för att riktigt kunna avgöra porträttlikheten, men som historia om en udda existens är filmen riktigt bra. Kaufman var mest känd för sin medverkan i Saturday Night Live och i sitcomserien Taxi under 70-talet och tidigt 80-tal. Kaufmans signum var Den Stora Bluffen - att på olika sätt testa gränser och lura världen tycks ha varit något av en passion för honom. Åtminstone - det ska påpekas - om man ska lita till att Formans/Carreys tolkning säger något om verkligheten.

Följaktligen ägnade sig Kaufman bland annat åt fribrottning, imitationer och att gestalta uppdiktade personer, där den odräglige Tony Clifton är den mest kända. Ibland lät Kaufman andra personer gestalta Clifton för att ge sken av att det rörde sig om en verklig person (eller kanske bara för att förvirra ännu mer).

Kaufman dog i cancer vid 35 års ålder 1984 och slutscenerna i filmen om honom skulle kunna ha ackompanjerats av Eric Idles odödliga rader: "Life's a laugh and death's a joke, it's true". Nu gör den inte det, utan i stället av en ännu bättre låt, nämligen REMs låt från 1992 som även den heter Man On the Moon, och som handlar om Kaufman:

Rondellhunden Kurt har som sagt inte synts till i sin rondell sedan det blev mildgrader och regn. Han fortsätter dock att sprida glädje omkring sig. Hittade just några uppskattande kommentarer på rondellkonst.se:

spetzen 16:02 27/03 -2007 [medlem]

Kanon med en till bild, nu ser man lättare hur liten denna rondellhund är. Det måste dock vara svårt för bilisterna att få syn på denna hunden!?!

Modesty 15:04 27/03 -2007

Håller med föregående talare! Så söt i hela sin litenhet. Måtte Kurt toppa topplistan!

Celai 22:39 20/03 -2007 [medlem]

Vad söt!

Ishtar 00:14 19/03 -2007

Helt UNDERBAR. Härligt med en sån liten gullig färgklick mitt i vintriga Nkpg! Mera sånt. =D

Jonsey 13:44 18/03 -2007 [medlem]

Det är utan tvekan bland det gulligaste jag skådat på länge. Att den därtill står i vackra Norrköping gör ju bara saken bättre!

Tydligen kan man också rösta på Kurt! Gör det!! [Sajten är numera nedlagd!]

På Norrköpings turistsajt Destination Norrköping staplas potentiella slogans, eller vad sägs om:

Alltihop fraser som används flitigt i kommunens marknadsföring. Men några slogans är de alltså inte.

Dessutom har ju Norrköping och Linköping en gemensam slogan numera: "En del av fjärde storstadsregionen". Detta står vid respektive stads motorvägsförbifarter. I Linköping har detta klistrats dit under "Staden där idéer blir verklighet" så det är mycket man ska hinna ta in när man far förbi. I Norrköping står det "En del av fjärdestorstadsregionen" söder om stan, alltså den sidan som vetter mot Linköping. I norr står det däremot "I Norrköping blir vintern aldrig mörk" (vilket väl antagligen inte heller är en slogan??) men länge stod det "Ostlänken - 45 minuter till Stockholm". När den nya snabbjärnvägen byggs ska Norrköping nämligen bli en förort till Stockholm har man tänkt. Norrköping vet med andra ord inte riktigt åt vilket håll staden ska vända sig. Kanske därför det inte finns någon slogan heller...

Idag bara ett par bilder från Saltängen som jag tog i höstas och just hittade på hårddisken:

Så här ska det se ut! Vatten, pampiga hus och träd i prydliga rader. Den här bilden är tagen från Saltängssidan, mot Gamla Staden på andra sidan Strömmen, fast det ser ganska trevligt ut åt andra hållet också. Men? är det en kuliss..?

Singing la la la la lalalala...

Hörde på radio i morse att Falköping har ansökt om medlemskap i den så kallade Cittaslow-rörelsen. Cittaslow är, om jag har förstått saken rätt, en utveckling av det som började med Slow Food. Det vill säga en reaktion mot stress i allmänhet och snabbmat i synnerhet. Cittaslow handlar om att applicera detta tänkande på hela staden; Falköpings informationschef pratar om livskvalitet och tid för reflexion och eftertänksamhet. Cittaslow är de små städernas sätt att lyfta fram sina fördelar gentemot de stora metropolerna. Det pratas mycket om "storstad", "puls" och "innovativa miljöer" i dagens framstegstänkande och de små kommunerna ser sig mer och mer akterseglade i utvecklingen. Cittaslow handlar just om det alternativ som småkommunerna nu allt mer inser att de kan vara. Här går det kanske att förverkliga den lantliga, eftertänksamma småstadsidyllen istället för att drabbas av något slags komplex för att kommunen inte har det där storstadsmässiga som tydligen är så eftertraktat. Falköping kallar sig "Sveriges kotätaste stad" så det är väl inte så konstigt att de är först ut med ansökan till Cittaslow-certifiering.

Det är lättare för Falköping på västgötaslätten med sina 31000 invånare att veta var man står, än det är för det fyra gånger större Norrköping (124000 invånare varav 84000 i staden). Norrköping vill väldigt gärna vara "den lilla storstaden" vilket i sig är en motsättning. Det är inte helt lätt att bygga in småstadsidyll i något som man samtidigt försöker se som en urban pulserande storstad, även om en del projekt antyder att det faktiskt är det man försöker göra. Hursomhelst är Norrköping för stort för att få vara med i Cittaslow-nätverket. Max 50000 invånare får staden ha och måste dessutom kvalitetssäkras på 55 punkter för att bli certifierad Cittaslow-stad.

Cittaslowidén låter ju jättebra, men som så många andra stadsutvecklingsidéer så är det svårt att se hur det hela egentligen ska gå till. Till exempel att, som det står på cittaslows hemsida, "reflect a local way of doing things". Hur gör man det? Mycket handlar om att börja i det konkreta, och det är väl en god idé, men vad finns det bakom lokal mat, blomsterarrangemang och offentliga toaletter? För det är väl inte slut där? Att sanera staden från ljusföroreningar och "oestetisk och stötande reklam" är ett lovvärt initiativ, men hur långt kommer man med att designa stadsrummet? Precis som New Urbanism riskerar Cittaslow att landa i grunda visioner om "den vackra staden" där sociala problem löser sig av sig själva enbart på grund av att den byggda miljön är så attraktiv. Tanken att förskönandet av staden i sig skulle vara lösningen på allt är knappast ny. Redan i det amerikanska City Beautiful-konceptet i slutet av 1800-talet fanns den tanken. Och redan då mötes tanken av kritik. Det är en sak att försköna en stad, men en annan att bygga ett hållbart samhälle.

I Norrköping satsas stort på att försköna staden, bland annat inom projektet "Den goda staden". Samtidigt kan människor som arbetar i de kommunala verksamheterna, särskilt då vård och omsorg, vittna om stress, sjukskrivningar och ibland näst intill orimliga arbetsförhållanden. Kommer dessa problem verkligen att försvinna om Norrköping får snyggare parkbänkar och planteringar? Är ett stort antal pubar och restauranger en tillräcklig rehabiliteringsåtgärd för den som slitit ut sig i omsorgerna? Svaret på dessa frågor brakar alltid vara detsamma: "Det är olika pengapåsar!" Tja, hur ska man tolka sånt? Att begreppet "helhetssyn" mest är ett vackert ord i kommunens måldokument?

Det kanske är det som är mest sympatiskt med Cittaslow i Falköping: att det faktiskt får kosta pengar, för det måste det ju få göra. 800 000 ska satsas på projektet enligt P1-morgon. Men det drar ju förstås på sig kritik och skapar debatt: Sånt här ska inte kommunen bekosta, utan ?marknaden?. Det är för vagt, för luddigt, vad ger det egentligen? Jo, det är klart att det kan man ju kanske inte veta på förhand. Precis som vi inte kan veta om våra i aktiefonder sparade pengar fortfarande är värda något i nästa vecka... Eller om klimatförändringarna verkligen mest beror på vårt energiberoende? Visst vore det skönt att veta hur det blir?