Noterar med glädje att det faktiskt finns folk som läser min blogg! Samtidigt förpliktigar det ju. Måste ju se till att skriva nytt... Om det nu är någon som läser det här denna vecka så kan jag passa på att tipsa om två åtta år gamla filmer som går i TV1 den kommande veckan.
Har man inte sett Magnolia så har man chansen på lördag (31/3) kl 21. Till och med Tom Cruise är bra i den här märkliga historien, eller "historierna" i pluralis kanske man ska säga...

På onsdag 21.55 visas en film med en annan skådis som inte alltid är lyckad, nämligen Jim Carrey. I Milos Formans film Man on the moon gör han dock ett lysande tragikomiskt porträtt av komikern Andy Kaufman. Nu har jag inte sett tillräckligt mycket av den riktige Andy Kaufman för att riktigt kunna avgöra porträttlikheten, men som historia om en udda existens är filmen riktigt bra. Kaufman var mest känd för sin medverkan i Saturday Night Live och i sitcomserien Taxi under 70-talet och tidigt 80-tal. Kaufmans signum var Den Stora Bluffen - att på olika sätt testa gränser och lura världen tycks ha varit något av en passion för honom. Åtminstone - det ska påpekas - om man ska lita till att Formans/Carreys tolkning säger något om verkligheten.

Följaktligen ägnade sig Kaufman bland annat åt fribrottning, imitationer och att gestalta uppdiktade personer, där den odräglige Tony Clifton är den mest kända. Ibland lät Kaufman andra personer gestalta Clifton för att ge sken av att det rörde sig om en verklig person (eller kanske bara för att förvirra ännu mer).

Kaufman dog i cancer vid 35 års ålder 1984 och slutscenerna i filmen om honom skulle kunna ha ackompanjerats av Eric Idles odödliga rader: "Life's a laugh and death's a joke, it's true". Nu gör den inte det, utan i stället av en ännu bättre låt, nämligen REMs låt från 1992 som även den heter Man On the Moon, och som handlar om Kaufman: