Hörde på radio i morse att Falköping har ansökt om medlemskap i den så kallade Cittaslow-rörelsen. Cittaslow är, om jag har förstått saken rätt, en utveckling av det som började med Slow Food. Det vill säga en reaktion mot stress i allmänhet och snabbmat i synnerhet. Cittaslow handlar om att applicera detta tänkande på hela staden; Falköpings informationschef pratar om livskvalitet och tid för reflexion och eftertänksamhet. Cittaslow är de små städernas sätt att lyfta fram sina fördelar gentemot de stora metropolerna. Det pratas mycket om "storstad", "puls" och "innovativa miljöer" i dagens framstegstänkande och de små kommunerna ser sig mer och mer akterseglade i utvecklingen. Cittaslow handlar just om det alternativ som småkommunerna nu allt mer inser att de kan vara. Här går det kanske att förverkliga den lantliga, eftertänksamma småstadsidyllen istället för att drabbas av något slags komplex för att kommunen inte har det där storstadsmässiga som tydligen är så eftertraktat. Falköping kallar sig "Sveriges kotätaste stad" så det är väl inte så konstigt att de är först ut med ansökan till Cittaslow-certifiering.

Det är lättare för Falköping på västgötaslätten med sina 31000 invånare att veta var man står, än det är för det fyra gånger större Norrköping (124000 invånare varav 84000 i staden). Norrköping vill väldigt gärna vara "den lilla storstaden" vilket i sig är en motsättning. Det är inte helt lätt att bygga in småstadsidyll i något som man samtidigt försöker se som en urban pulserande storstad, även om en del projekt antyder att det faktiskt är det man försöker göra. Hursomhelst är Norrköping för stort för att få vara med i Cittaslow-nätverket. Max 50000 invånare får staden ha och måste dessutom kvalitetssäkras på 55 punkter för att bli certifierad Cittaslow-stad.

Cittaslowidén låter ju jättebra, men som så många andra stadsutvecklingsidéer så är det svårt att se hur det hela egentligen ska gå till. Till exempel att, som det står på cittaslows hemsida, "reflect a local way of doing things". Hur gör man det? Mycket handlar om att börja i det konkreta, och det är väl en god idé, men vad finns det bakom lokal mat, blomsterarrangemang och offentliga toaletter? För det är väl inte slut där? Att sanera staden från ljusföroreningar och "oestetisk och stötande reklam" är ett lovvärt initiativ, men hur långt kommer man med att designa stadsrummet? Precis som New Urbanism riskerar Cittaslow att landa i grunda visioner om "den vackra staden" där sociala problem löser sig av sig själva enbart på grund av att den byggda miljön är så attraktiv. Tanken att förskönandet av staden i sig skulle vara lösningen på allt är knappast ny. Redan i det amerikanska City Beautiful-konceptet i slutet av 1800-talet fanns den tanken. Och redan då mötes tanken av kritik. Det är en sak att försköna en stad, men en annan att bygga ett hållbart samhälle.

I Norrköping satsas stort på att försköna staden, bland annat inom projektet "Den goda staden". Samtidigt kan människor som arbetar i de kommunala verksamheterna, särskilt då vård och omsorg, vittna om stress, sjukskrivningar och ibland näst intill orimliga arbetsförhållanden. Kommer dessa problem verkligen att försvinna om Norrköping får snyggare parkbänkar och planteringar? Är ett stort antal pubar och restauranger en tillräcklig rehabiliteringsåtgärd för den som slitit ut sig i omsorgerna? Svaret på dessa frågor brakar alltid vara detsamma: "Det är olika pengapåsar!" Tja, hur ska man tolka sånt? Att begreppet "helhetssyn" mest är ett vackert ord i kommunens måldokument?

Det kanske är det som är mest sympatiskt med Cittaslow i Falköping: att det faktiskt får kosta pengar, för det måste det ju få göra. 800 000 ska satsas på projektet enligt P1-morgon. Men det drar ju förstås på sig kritik och skapar debatt: Sånt här ska inte kommunen bekosta, utan ?marknaden?. Det är för vagt, för luddigt, vad ger det egentligen? Jo, det är klart att det kan man ju kanske inte veta på förhand. Precis som vi inte kan veta om våra i aktiefonder sparade pengar fortfarande är värda något i nästa vecka... Eller om klimatförändringarna verkligen mest beror på vårt energiberoende? Visst vore det skönt att veta hur det blir?

Järnvägstunnlar och höga hus: det är trenden idag! Alla vill ha det.

Malmös Turning Torso har fått Stockholmspolitiker att avundsjukt utbrista att de också vill ha högre hus. Även i lilla Norrköping finns det de som tycker att vi borde ha (minst) en rejäl skrapa centralt. Ska man nu bygga om Centralstationen så varför inte klämma dit ett torn? Och så ska järnvägen grävas ner. I Norrköping precis som i Malmö och förmodligen Stockholm och Göteborg också. Varför vill alla ha det likadant? Jo, det de två ledorden är Urbanitet och regionalisering! Vi måste ha enormt snabba järnvägskommunikationer så att vi kan röra oss i de allt större regioner som vi är allt mer beroende av för att få till det här med jobb och bostäder... Samtidigt ska städerna vara just Städer - urbana centra i regionerna som både samarbetar och konkurrerar i nätverksekonomin. Staden ska ropa till folk: Kom och bo här! Kom och lev det urbana livet här! Kom hit med lite företag! Vi har väntat länge nog nu! Titta på våra höga urbana hus! Det är ju här allt ska hända!

På det här viset blir Sverige ett nätverk av stora städer förbundna med motorvägar och järnvägar där tåg och bilar går i skytteltrafik genom ett slags wasteland där en och annan efterbliven lantis frågande stirrar efter det som swischade förbi i tillräckligt hög hastighet för att säkra den ekonomiska tillväxten! ...Eller hur blir det..?