Just nu kan man beskåda konstnären Hensson Svenssons tredje(?) installation i Norrköpings offentliga rum.

Den första var fyra gravar i rondellen vid Norr Tull – en installation som jag i ett tidigare inlägg kallade osmaklig, vilket så här i efterhand kan kännas lite överdrivet men samtidigt var det min spontana reaktion: Ska man provocera ska provokationen vara riktad åt rätt håll. Å andra sidan tycks det ha varit en inspirerande förnyelse av idén att använda döda rondellytor för att sprida budskap...

Sedan konstnären tagit på sig ansvaret för detta verk proklamerade han att det skulle följas av fler.

Den andra installationen var i sin enkelhet den hittills bästa: på ett stängsel vid centralstationen satt plötsligt en enkel skylt med budskapet ”Lämna allt och gå din väg” väl synlig från såväl perrongen som från förbipasserande tåg. Tyvärr gick den mer spårlöst (haha) förbi än de spektakulära gravarna. En liten notis i den mindre lokaltidningen undrade om det var ”ett studentikost infall som fått sitta kvar”. Inbillar mig att det måste kännas lite hårt för en ambitiös konstnär..?

 

 

Och så nu den tredje installationen. Har den nämnts i lokala media så har jag missat det. Den består av ett antal bilder monterade på planket mittemot stadsmuseet i västgötebacken. Bilderna föreställer människor som passerar förbi just den platsen, enligt vidhängande skylt under en timmes tid kvällen den 20 maj. ”En annan tid – samma plats” heter installationen, med tillägget ”vi kommer aldrig tillbaka” och har ju både existentiella, humoristiska och provokativa poänger.

 

 

En poäng i sammanhanget är att den placerats på en plats som flera gånger tidigare använts som utställningsyta. Jaha, nu har nån fotoklubb eller gymnasieklass utställning igen, hinner man tänka innan man ser vad bilderna föreställer. Nästa reaktion är förstås att se om man känner igen nån på bilderna (eller om man är med själv!) och en lite svindlande känsla av övervakningssamhället infinner sig innan man sansar sig och kontemplerar över titeln och budskapet.

Häromdan diskuterade jag profilbilder på Facebook med en person som sa att hon ville ha en profilbild där det inte syntes hur hon ser ut. Men hur gör du då när du går på stan? undrade jag. Går du omkring med en filt över huvudet?

 

 

Kanske är det skrämmande just det där frusna ögonblicket. Att hur man såg ut och vad man gjorde i just detta ögonblick ska exponeras och bevaras för tid och evighet? Att ögonblicket ska avgöra hur andra ser på oss och tolkar vilka vi är?

Möjligen är det här det potentiellt provokativa i installationen ligger. Som helhet tycker jag dock mest att det är ett ganska intelligent inlägg i diskussionen om livet, evigheten och det offentliga rummet. Eller nåt annat… Betydligt bättre än de svårtolkade rondellgravarna i alla fall, även om de både var provocerande (se ovan) och humoristiska (”Här ligger en rondellhund begraven?”).

En intressant vridning av perspektivet infann sig när jag plötsligt såg att installationen i västgötebacken blivit utsatt för en form av vandalism. Åtminstone tror jag att det handlar om vandalism. Det skulle också kunna vara en del av verket. Man vet aldrig…

 

 

Över en av bilderna satt en dekal med en text. Någon hade därefter försökt riva bort den, men den var fortfarande delvis läslig och tycktes innehålla ett småfånigt citat av en Arnold (uppenbarligen Schwarzenegger). På en av ramarna hade någon också klistrat en liten röd etikett – såna där man kan beställa på rulle med valfri text – med en webbadress: heffaklumpen.com. Besöker man denna adress så får man veta att tretton olika skyltar med olika texter placerats ut. (Om alla finns i Norrköping framgår inte. Enligt heffaklumpens facebooksida började lapparna sättas upp i november 2009.)

Det gäller nu att hitta skyltarna, fotografera dem och ladda upp bilden till hemsidan. När detta skrivs har två skyltar hittats. Den skylt som klistrats in i Hensson Svenssons installation hade fått själva numret bortslitet så jag får ladda upp bilden här istället och gå miste om den ära och berömmelse som det innebär att få bidra till heffaklumpsprojektet.

Att en heffaklumpslapp placerats över Hensson Svenssons bilder och sedan rivits bort väcker ju en massa funderingar. Är det fråga om sabotage? Är det heffaklumpen som vill sabotera Svensson konst eller är det någon annan som vill sabotera för heffaklumpen genom att flytta heffklumpslappen? Eller är det en medveten iscensättning av att det pågår en strid mellan olika gatukonstfalanger? En slags gestaltning av att utrymmet att uttrycka sig i det offentliga rummet är begränsat?

Spännande är det i alla fall. Nu hoppas jag bara att också de lokala medierna hakar på dialogen om vem som får komma till tals i det offentliga rummet och inte bara avfärdar all kreativitet som inte är sanktionerad av kommunen som ”studentikosa påhitt”.