Igår sken en blek vintersol över Bråviken medan stora snöflingor seglade ner över ett landskap som mest påminde om en främmande planet... Idag, den förste februari fortsätter snön att falla. Solen har gömt sig och gårdagens 18 minusgrader har krupit upp mot nollstrecket. Det är fortfarande vinter, precis som det ska vara så här års. Det är otroligt vackert och antagligen ganska bra för ett och annat i naturen att snötäcket nu fått ligga kvar så här länge.

Men ibland känns det som om vi inte vare sig kan eller vill njuta av att det är vinter. Riktig vinter. Tidningarna fylls av reportage och notiser som signalerar det märkliga och onormala i att snön ligger kvar, att gatorna behöver skottas och att barnen har kul i pulkabacken.
I såna där fråga-folket-på-gatan grejer som bara blir fler och fler (enkel snabbjournalistik?) och som mest roar de tillfrågade själva och deras närmsta bekanskapskrets ("15 minutes of fame"?), så lyckas de för det mesta bara få med en massa kverulanter som tycker att snö är jobbigt och att det borde bli vår nu. Vår i slutet av januari? Kom igen, njut av vintern istället!
Den dummast rubriken hade NT häromdagen: "Om tre månader är det Valborg"... Jaha? Tre månader, eller ett kvartal om man så vill, ja det är ju alldeles snart. Och då brukar det ju alltid vara högsommar, eller? Vad är poängen? Tänkte den som satte rubriken att "oj oj oj, det kommer aldrig att hinna smälta bort på tre månader! Hur ska det gå!?"

Nä, nu raljerar jag lite, men jag har svårt att bli riktigt engagerad i den sortens skriverier. Det är som att det finns ett omåttligt nyhetsvärde i en vinter som är "extrem" (det vill säga ganska normal) efter ett antal ganska milda vintrar.
När jag jobbade på SMHI för några år sedan minns jag att klimatgurun Haldo brukade säga att när man pratar om "mannaminne", då handlar det om två år, max. Det ligger nog mycket i det.
Men om vi nu blir så förvånade över vintervädret, varför inte njuta av snön den korta tid som den ligger kvar istället för att gå och gnälla över att den är besvärlig och att det borde bli vår snart? Nej, januari och februari är vintermånader. I mars, då kan man få börja klaga. Och på kvällen den 30 april kommer vi alla att stå där vid eldarna, huttrande i vårkylan, och tänka tillbaka på en vinter som för första gången på länge var riktigt vit.