Lite flykt tillbaka till barndomen... (Har det att göra med att jag fyllde år i förra veckan??)
Hittade en gammal serietidning, Scooby Doo, från 1974 och blev sittande stirrande på den här annonsen.

Det slog mig plötsligt hur motsägelsefulla budskap man fick av den där Dunderklumpen...
Beppe Wolgers och Per Åhlins film var fantastisk när den kom och den är fortfarande en av de bästa svenska barnfilmer som gjorts.

Handlingen kretsade ju kring trollet (? jo men han hade väl svans..??) Dunderklumpen från fjället Dunderklumpen som i sin längtan efter vänner dristade sig till att stjäla och blåsa liv i en bunt gosedjur. Och så var det den där Enöga som kommit på sned i tillvaron och tryckte upp egna pengar vilka han, som hämnd mot det kapitalistiska samhället, kastade ut över folk... "Så att människorna skulle trampa ihjäl varandra när de försökte fånga pengarna i luften"... om jag nu inte minns fel...

Och så var det då kampen om skattkistan, vilken i slutscenen inte alls visade sig innehålla guld och ädla stenar, utan "en liten fin sten, en liten fågelfjäder, och så frihetens vind som blåser och gör alla människor glada"...

Samtidigt tror jag att Dunderklumpen var den första barnfilm som verkligen kopplades till en uppsjö av prylar! Det var böcker, skivor, tröjor och som det står i annonsen, "massor med andra roliga saker"...

Vad hände egentligen med filmens budskap, kan man fråga sig... Vart tog frihetens vind vägen? Och den lilla fågelfjädern - kan man skicka efter den om man bifogar tillräckligt stort belopp i ostämplade frimärken..?

Jag har sagt det förr: inte underligt att vi sextiotalister är en förvirrad generation...