På varumärkesoceanen
Jag tycker att det här är alldeles lysande! Företaget har inget som helst med Pirate Bay att göra men har snott loggan mer eller mindre rakt av! Jag tror att det är många som sitter och bankar sig själva i huvet idag: "Ååå, varför tänkte inte vi på det!!"
Bakgrunden är att den person som en gång ritade piratskeppet med ett kassettband på har avsagt sig rättigheterna till bilden, och Pirate Bay har aldrig brytt sig om att registrera den som varumärke. Alltså hann nån annan före, och det är ju bara att applådera.
Skulle vara intressant att se hur många besök företaget haft på sin hemsida denna vecka jämfört med tidigare. Antalet träffar på Google är för tillfället 4 500. Misstänker att den siffran också kommer att öka. Media ligger förstås på, och idag omfattar det ju som bekant inte bara etermedia och press utan även hela bloggosfären! (Även denna blogg hjälper ju till i det här fantastiska marknadsföringsjippot!)
Pirate Bay verkar lite sura och tycks vilja stoppa det som de bedömmer som plagiat. Frågan är om de är sura på riktigt: även Pirate Bays publicitet ökar ju i och med detta! Man kan fortfarande ladda ner loggan från Pirate Bays hemsida. Kanske måste de ta bort den nu när den tillhör någon annan... Jag menar, de vill väl inte profitera på någon annans rättigheter;)
Ehum.. Men nu var det ju inte riktigt så.
För det första är du lite sent ute, loggan är redan avregistrerad:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3811721.svd
För det andra tillhör The Pirate Bays logga alla, företaget ifråga var fria att använda loggan om de ville. Men inte varumärkesskydda den som sin egen.
De tog något som redan var allmänhetens, mutade in en del av allmänningen. Skulle du applådera om någon plötsligt fick upphovsrätt på ett bluesriff som tillhör alla?
Som marknadsföringsknep var det förstås smart, eftersom tidningarna uppenbarligen inte kunde motstå att framställa det på det sätt du beskriver.
Förstahandsinformation är alltid bättre än Aftonbladet. Läs t ex Brokeps kommentar: http://blog.brokep.com/2009/11/15/myndigheter-och-register/
Ehum... nu var det ju inte riktigt det som var poängen.
Att varumärket sedan avregistrerades visar ju just på det geniala i marknadsföringstricket. Hur mycket kan man pressa ur citronen..?
MEN det jag framförallt applåderar är att handlingen problematiserar var gränserna för varumärkesskydd och upphovsrätt går. Det är en vacker tanke att allt tillhör alla, men i praktiken funkar det ju inte så. Inte ens när det gäller bluesriff.
Sedan är det ju svårt det där med ironi. Och lite känsligt uppenbarligen...
För övrigt var det Sveriges Radio som var min källa. Inte Aftonbladet ;)
Hm, jag uppfattade poängen (utöver marknadsföringsanalysen som jag håller mer om är smart, om än oetisk) som "höhö, rätt åt dom", eller "den som är med i leken får leken tåla, höhö" och får liksom fortfarande den känslan när jag läser inlägget. Men ok.
Nu har jag ju inte sagt att allt tillhör alla, men visst är det en vacker tanke. Vissa saker gör dock det redan. TPB:s logga t ex. Jag hävdar bestämt att många bluesriff tillhör den kulturella allmänningen, speciellt i praktiken. Hur menar du?
Eller vafan, nu får jag inte riktigt den känslan, haha. Ok, jag missade poängen. Men jag åberopar fortfarande faktafelet att TPB uppfattade det som plagiat. De uppfattade det som att någon mutade in en allmänning. Jag tror iofs också att de verkligen blev sura på riktigt, speciellt såsom media la fram det. Som dubbelmoral, när det i själva verket inte var så alls.
Nja, det var inte menat som "rätt åt dom" etc...
Om någon t ex skulle få för sig att registrera min lilla gubbe som jag använder som avatar så skulle jag givetvis hävda min upphovsrätt, men det intressanta är att TPB har velat vara med och skriva vissa spelregler som andra tar sig friheten att tolka på andra sätt. Jag tycker mer att det är en slags komisk poäng att vissa förhållningssätt öppnar för motreaktioner som man inte hade tänkt sig. Och att man i slutänden inte vet riktigt vem och vad som gynnas eller drabbas av det hela.
Ska man vara kritisk mot något så tycker jag det är att hela debatten utgår från att vi idag ser allting, både materiellt och immateriellt, som varor. Pirate Bay skulle kunna ha fungerat som en kritik mot detta men har hittills skjutit på fel mål. Jag tror inte att TPB är ett effektivt sätt att utmana det marknadsekonomiska kontrollsamhället, utan att det snarare triggar äganderättstänkandet. Vi behöver utmana föreställningen att äganderätten är något oantastligt. För tvåhundra år sedan var t ex förfoganderätten starkare än äganderätten (vilket t ex innebar att det inte gick att vräka folk hur som helst om de bott i ett hus länge), men jag tror det krävs mer än fildelning för att vidga det perspektivet... OK, visst har väl TPB dragit igång vissa processer som är bra i längden, men i det perspektivet måste man också se registreringen av TPB-loggan som ett inlägg i diskussionen och bortse från de ekonomiska motiven.
Ja, det är klart att många bluesriff tillhör den kulturella allmänningen (om det nu finns en sådan?). Det jag menar, utan värdering, är att det finns många exempel på rättsliga processer kring musikaliska "stölder"...
Men jag hävdar att det finns en väsentlig skillnad mellan att utgå från någon annans verk och skapa något eget utifrån det, och att bara lägga beslag på vad nån annan gjort och hävda att det tillhör alla. Givetvis kan man inte heller lägga beslag på något som någon säger tillhör alla och hävda att nu är det bara mitt. Men nu var det ju inte heller det min applåd gällde.
Kommentar till Hannes andra kommentar som jag inte sett när jag skrev förra kommentaren:
Aha, ja oavsett om det är ett faktafel eller inte så hävdar i alla fall en journalist att "en av grundarna till The Pirate Bay" frågat i ett mejl till Patent- och registreringsverket: "Hur PRV kan godkänna registrering av ett så uppenbart plagiat... är för mig helt obegripligt." (Källa: SR)
Men jag fattar bara inte varför de blev sura - om de nu blev det. Jag trodde det låg i TPBs intresse att hålla igång debatten!?
Hm, jag går till mig själv. Som användare av TPB känner jag mig som en (liten) den av sajten, och jag blev också sur. På hur media lade fram det alltså. Typ såhär skrev tidningarna mellan raderna: "När någon kopierar dom blir dom sura - dubbelmoral!"
Men det handlade inte om kopiering. Att låsa in delar av mänsklig kultur är liksom raka motsatsen.
Jag tror inte att all publicitet är bra publicitet. Se hur kvälltidningarna slaktade Fi t ex. Feminismen tjänade inte på att man "höll igång debatten". Från att alla var feminister, inkl Göran Persson (lol), var ingen längre feminist.
Håller f.ö. helt med om problemformuleringen om att vi ser "allting, både materiellt och immateriellt, som varor". Amen.
Men du får gärna utveckla varför du tycker att TPB "triggar äganderättstänkandet". Mycket intressant!
Hur ska man bedriva aktivism mot, eh, produktifieringen, om inte bara krasst skita i den och agera som att inget var produkter och göra det till de facto praktik?
Som Rasmus Fleischer noterar i Det postdigitala manifestet, så blir man inte längre glad när man får ett musikalbum av någon. Men blir lite stött, som att någon försöker pracka på en något. Det hade liksom räckt med ett tips. Det tyder väl på att t ex musik inte längre betraktas som en produkt med ett visst värde, utan som något annat. Det tror jag bl a TPB har varit med att skapa. Men du kanske menar något helt annat?
Jag menar bara att TPB skapat en föreställning hos många om att fildelning handlar om att tillägna sig musiken som "gratis varor". Starka krafter har plötsligt förstått att Internet kan handla om att sälja immateriella varor och styr mycket av Internetanvändningen åt det hållet. Att det sedan kan skapa idéer om nya sätt att distribuera musik är en annan sak, men jag anser att den ohämmade fildelningen förstört mycket av Internets funktion av att tillgängliggöra kultur och få folk att hitta nya spännande saker. Att slåss för möjligheten att kunna ladda ner den senaste Bond-filmen gratis istället för att gå och se den på bio är för mig inget trovärdigt ställningstagande för en fri kultur. Om du förstår vad jag menar...
Det där med att bekämpa produktifiering genom att låtsas att inget är produkter (varor): I mina öron låter det som att bekämpa bilismen genom att låtsas att det inte finns några bilar. Man kommer inte långt som överkörd...
Slutligen: JAG blir fortfarande glad när jag får ett musikalbum! Men jag är å andra sidan så gammal så jag minns vinylskivorna:D
Hm. Vilka spännande saker hittar vi inte för att "den ohämmade fildelningen" tillgängliggör så ofattbart mycket spännande filer? Är det överflödet du tänker på, att det inte går att navigera?
Så här menar jag: Oavsett hur TPB faktiskt används så har det riktat fokus mot att folk fildelar rent kommersiella mediaprodukter istället för att köpa den. Och där håller jag med dem som tycker att folk fantamej kan betala för något som nån har satsat tid och andra resurser för att framställa. (Sen kan man debattera kring Konstnären v/s Det stora bolaget, men det är en annan diskussion).
Men sen finns det den andra dimensionen: att Internet och fildelning medför otroliga möjligheter att ta del av en massa kultur som man inte nådde ut tidigare, både det där udda, det där gamla som inte längre finns att köpa och så det där som man inte visste att man var intresserad av. Helt enkelt det som utvecklar folk!
Det är den typen av fildelning som jag tycker har försvårats därför att folk sitter och anser att en massa kommersiellt skit ska vara fritt tillgängligt när det egentligen aldrig varit menat som nåt annat just produkter som ska säljas!
Och om Internet nu ska vara ett jättestort gemensamt mediebibliotek, tacka fan för att gamarna kommer att slåss om att få stå i entrén och sälja biljetter! Det går inte att bekämpa kommersialism genom att låtsas att den inte finns!
Jag tror jag börjar förstå vad du menar. Det är inte den faktiska konsekvensen och användningen av BitTorrent-tekniken, t ex att små artister utan kostnad och skivbolag kan distribuera sin musik, som är fel. Du tycker att det är TPB:s framtoning som är problemet?
Jag håller med om att sajtens estetik är trist och du har en poäng med att den kanske driver fokus mot kommersiella medieprodukter eftersom det ligger i själva sinnebilden av "piratkopiering".
Däremot ser jag själva funktionaliteten av sajten som ganska fantastisk och något att bygga vidare på, men med annan estetik. Priset för att slippa alla hollywood-filmer och amerikanska TV-serier på BitTorrentsajterna är att införa kontrollstationer. Dessa har demokratiska problem. Det kommer bli ett betydligt större projekt att skapa en indexeringstjänst (typ TPB), vilket kommer driva dem i händerna på kapitalister istället för idealister. Trögheten i nätverket kommer öka, artister kommer inte kunna nå ut lika fort eller alls. Vi bygger upp en byråkrati som öppnar upp för godtyckliga beslut, "känslig" information kan lätt sållas bort för bemedlade som vet byråkratins vägar. Upphovsrättsinnehavare kan också med nuvarande lagstiftning då kräva att ta bort länkarna till remixer av deras verk. Kulturförstöring.
Därför ser jag helt neutrala indexeringstjänster som den vettigaste lösningen. Gärna ickekommersiella och donationsdrivna som Wikipedia.
TPB med sin taskiga estetik och kommersiella drift har dock varit den totalt dominerande BitTorrent-trackern, och (kanske tyvärr) den vi varit tvingade att försvara.
Kanske hade det varit bättre om t ex mininova.org varit i fokus. De har en neutral plattform och låter användarna indexera vad de vill, men har ett fokus på sitt Content Distribution-program, där de som aktivt vill sprida "sitt" material får hjälp med detta och en framträdande placering på sajten.
Men då är vi nog i grunden ganska överens :)
Och det är en spännande utveckling att följa!
