Det finns två riktigt hysteriska månader på året. Jag tänker inte på semester-juli eller julhandels-december, även om det kan vara hysteriskt nog. Nej, de RIKTIGT hysteriska månaderna är maj och september. I maj ska allting färdigställas, avslutas och firas. Och i september ska allt dra igång igen efter sommaren. Samtidigt är ju maj och september årets finaste månader, men det hinner man knappt uppleva i den allmänna rushen mellan alla jobbaktiviteter, föräldramöten och annat.
För något år sedan pratade jag med en stressad pappa på dagisets luciafirande. Han skulle just hasta iväg från dagis till någon annan luciaaktivitet. Han hann ändå kasta ur sig en fundering om att det hade varit ganska lugnt ett tag, mellan septembers alla uppstarter till det hysteriska julfirandet som börjar redan i slutet av november. Varför kan man inte lägga alla kick-off's, personalmöten och andra trevlighetsaktiviteter i oktober-november, undrade han. Det är ju då i höstregnet och mörkret som folk behöver piggas upp med något kul.
Men nej då, allt ska ske på samma gång när man egentligen skulle behöva ta det lite lugnare...

Just nu sitter jag mitt i det hysteriska september och lyssnar på mig själv på radio. Egentligen skulle det ha varit direktsändning, men jag hann inte med det i dag så vi spelade in igår istället. Så långt har det alltså gått: jag måste vara på flera ställen samtidigt för att hinna med!

Ändå upptäcker jag att jag sitter här och bloggar... Det har jag väl inte tid med?? Kanske är det en säkerhetsventil. Ett sätt att stanna upp. Just nu inbillar jag mig att den version av mig själv som jag just hörde på radio är på väg för att ta tag i alla andra saker som ska hinnas med idag. Då kan jag väl unna mig lite ledigt...