Norrköpings kommun har ju fått för sig att det ska kandideras till europeisk kulturhuvudstad 2014, vilket fått en liten klick kulturarbetare att grubbla sig blåa över vad det finns för kultur att lyfta fram i Norrköping egentligen... På desperata annonspelare på stan efterlyser man norrköpingsbornas idéer, men det tycks mer handla om vad man skulle vilja att Norrköping var än vad det faktiskt är...

En mängd aktiviteter tycks i alla fall pågå kring kandidaturen, projektledare åker till Lyon, politiker bloggar och Linköpings kommun ska tydligen lockas in i nåt slags samarbete... I veckan slogs det på stora trumman för en serieblogg av konstnären Klas Isaksson som "kommer att under 2008 kommentera det arbete som sker kring kulturhuvudstadsåret". Det där verkade ju lite intressant om än lite väl meta-flummigt, så jag tänkte ta mig en titt på "seriebloggen" via www.norrkoping2014.se. Det var inte helt lätt att hitta till den, men till slut fann jag den på adressen http://www.norrkoping2014.se/?pageID=45. Jo, den verkar vara just så metaflummig som jag befarade. Nu finns det förstås ännu bara två avsnitt publicerade, så man kanske ska vänta med omdömet. Det första avsnittet handlar i alla fall om att konstnären får uppdraget att rita serien när han är på skidsemester. Det andra avsnittet är en ordrik betraktelse över grupparbeten och Lesjöfors... Det är ju väldigt vältecknat och fint förstås. Vi får se hur det utvecklar sig. Det som är lite synd är att det ju faktiskt inte är någon riktig blogg som det påstås. Det finns inget rss-flöde så man kan hålla koll på när den uppdateras, det finns ingen möjlighet att skriva kommentarer... nej, det finns faktiskt inte ens någon datering på de olika avsnitten, så det blir lite svårt att få den där dagsaktuella känslan. Jag upptäckte att serien (åtminstone den första delen) även finns på Norrköpings konsthalls hemsida men inte heller här handlar det om någon blogg. Nej, interaktivitet verkar inte vara kulturhuvudstadskandidaturens starka sida. Enda sättet att komma till tals är tydligen att fylla i webbformuläret på hemsidan - eller att skicka in ett tävlingsbidrag. Varför inte lite möjligheter till mer spontan dialog?

Jag får väl kommentera här på min egen blogg istället. Hittade en liten serie som tillkom under ett osedvanligt segt seminarium om kultur nångång runt 2003. Varken särskilt vältecknat eller genomtänkt - men en aktuell kommentar är det...

På förekommen anledning ett litet inlägg om så kallad "hotlinking". Jag blev tvungen att påtala för en stackars tjej att det var olämpligt att hon lade en bild från min blogg på sin egen genom att helt enkelt lägga en länk direkt till bilden. Jag förstod så småningom att hon tydligen inte hade en susning om vad det var hon höll på med. Större delen av hennes blogg bestod av hotlinkade bilder från andra sajter. Hotlinking låter väl lite spännande men pratar man om "stöld av bandbredd" så blir det lite tydligare vad det handlar om.

Det finns ju nämligen två helt skilda problem med att knycka bilder på nätet. Det ena är ju det där med upphovsrätten... Ett enkelt sätt att lösa det är ju att helt enkelt fråga. Jag inbillar mig att det ofta inte är något större problem att få använda en bild om man frågar om man får och dessutom talar om var man fått bilden från. Just i det här fallet hade hon gärna fått använda bilden om hon hade haft vett att höra av sig. Bilden var en avfotografering av en gammal annons från 50-talet och själva annonsen kan ju faktiskt någon annan åberopa rättigheterna till. Bilden som sådan är ju dock min. Jag har själv fotograferat av annonsen i syfte att citera den och jag hävdar att jag kan åberopa citaträtten om någon skulle undra. När bilden däremot dök upp på den andra bloggen handlade det dock knappas om ett citat utan tydligen bara om en "illustration" utan någon koppling till källan...

Men så är det då det där med bandbredden. Eftersom det inte hände något när jag påtalade det hela och jag faktiskt på flera sätt märkte att länkningen belastade min blogg så plockade jag bort bilden. En variant är ju att byta ut bilden mot en annan. Det kan ju få ganska skojiga konsekvenser, men jag är ju inte ute efter att vara elak...

Klart är dock att många inte känner till vad det innebär när de hotlinkar till andras bilder på nätet. Tur att det också finns sådana som försöker sprida lite ljus i mörkret. Att vi har en webb där alla kan komma till tals är något att värna om, men hotlinking är minsann ingen rättighet!

Idag läser jag i tidningen att kåsören och humoristen Kjell Swanberg gått ur tiden. Kjell Swanberg var en av dem som höll Lasse O'Månssons fana högt. Han stod för en slags humor som kunde misstas för ett infantilt ordvitsande, men som i sina bästa stunder nådde oanade höjder såväl humoristiskt som språkligt. På senare år förhöjde hans kåserier Dagens Nyheters humoristiska nivå på ett behövligt sätt.

Kjell Swanberg var inte bara besläktad med Lasse O'Månsson genom sitt sätt att skriva. Han var även dennes kronprins som samtalspartner med Bengan Wittström i programserien Platt-etyder som sändes i Sveriges Radio på 1980-talet och var en slags uppföljare till Lasse O'Månssons och Bengan Wittströms klassiska Bättre sänt än aldrig. Konceptet var att programledarnas ordgaggande varvades med minst sagt udda musik. Dialogen i Platt-etyder var förstås väldigt Swanbergsk. Ett inslag som etsat sig fast var när Swanberg framförde en parodi på en gammal nedtecknad och traderad folkvisa visa med texten "Bror min köp-e-te piiiilsner åt sig sjääälv". Själva poängen (om det nu fanns någon) i inslaget har jag dessvärre glömt, men den flera gånger återkommande sånginsatsen minns jag som omåttligt rolig. Dessvärre har jag inte just det inslaget bevarat, men ett fragment av ett av programmen har jag lyckats hitta på en gammal kassett. Som en hyllning till Kjell Swanberg gör jag ett litet smakprov avlyssningsbart här på bloggen.

Det gavs även ut en LP, kallad "Knattetyder" som innehöll de återkommande sagoinslag som förekom i programmet. Sagoavdelningen hade en särskild Nickelilltrollinspirerad signatur (egentligen en snutt ur ett stycke av den kanadensiska symfonirock(?)gruppen Klaatu) och innehöll mer eller mindre aktuella versioner av klassiska sagor. Så finns till exempel inte mindre än fyra olika Rödluvan-varianter på skivan (våldsversionen, vokalversionen, taktfulla versionen samt drogfria versionen).

Gunnar Bolin skriver på Kulturnytts hemsida att kåseriet dog med Kjell Swanberg och att "nu är det fullt vid ordvitsarnas och nonsensskämtarnas bord i himlen." Det må så vara, men samtidigt hoppas jag att det kommer fler kåsörer i Swanbergs anda som förstår att vårda "ordvitsandet" som den sköna konstart det är. Men Swanberg får vi förstås inte tillbaka. Han var ett unikum i humorvärlden och, för att citera slutorden ur Plattetyder, "Det ligger inget nedsättande i det!"

Lyssna på Kjell Swanberg på SR Minnen:

http://www.sr.se/cgi-bin/mall/artikel.asp?programID=1602&Artikel=1956971

Är det ett rymdskepp som landat vid Skvallertorget? Nej det är bara nybygget vid Kåkenhus som rejält förändrar utsikten från stråket vid Stadsmuseet.



Siste maj förra året revs det gamla huset som fanns där tidigare. Personligen saknar jag grafittin mer än själva huset. Nu återstår det att se om det går att fall in love with rymdskeppet som landat i dess ställe.

Flera dar i veckan passerar jag den stora reklamskylt för Norrköping som är placerad utmed E4:an i höjd med Åby norr om stan. Det finns en likadan/liknande söder om stan, ungefär vid Klinga. De där skyltarna var ganska omdebatterade när de sattes upp. Det som gjorde dem kontroversiella var dels att de skulle bytas ut med jämna mellanrum (och således skulle kosta en massa pengar) och att de hade ganska kryptiska budskap. En av de första skyltarna kritiserades för att göra reklam för Norrköpings flygplats, inte för kommunen eller staden i sig.

Man kan ju ha olika åsikter om skyltarna är bra eller dålig marknadföring, men nog håller jag med om att de är väl tillkrånglade. När man ser skyltarna dagligen får man känslan av att det sitter någon på Destination Norrköping eller vilka som nu utformar skyltarnas budskap och nästan slår knut på sig själv i sin iver att hitta på nytt skojigt och framför allt häftigt skyltinnehåll.

I höstas var Norrköping ganska länge "Sveriges lyckligaste stad" enligt skylten. Anledningen var förstås IFK:s återinträde i allsvenskan och man vågar inte tänka på hur skylten kommer att se ut den dagen IFK vinner allsvenskan!

I vinter har det länge funnits en skylt som talar om att Norrköping ligger 10 timmar bort från en tropisk sandstrand. Det känns som ett något onödigt påpekande i januaridiset, men texten "Aldrig långt borta" försökte väl ändå sprida lite hopp i mörkret. (åtminstone tror jag att det stod så. Trots att jag såg den varje dag hela vintern minns jag inte riktigt. Den suddiga bilden jag lyckades ta genom bilfönstret är inte heller till mycket hjälp...) Det märkligaste på den skylten var ändå tillägget "Sväng höger!" Så som skylten är placerad är det nämligen en överhängande risk att man hamnar i Finspång om man följer budskapet bokstavligt. Norrköping ligger ju faktiskt till vänster om motorvägen om man kommer norrifrån. Det måste väl vara trafiksäkerhetstänkande som ligger bakom. Tänk om någon skulle få för sig att göra en vänstersväng på motorvägen i sin längtan att snabbt komma till Norrköping!

I dagarna har skylten ett nytt innehåll igen, och den här gången tog det ett par resor innan jag fick fason på budskapet. Precis som den första utskällda skylten innehåller den en lista över ett antal orter, men den här gången är den uppenbarligen utformad som en informationstavla på en flygplats med aktuella avgångar. Norrköping - München, Norrköping - Helsingfors, Norrköping - Riga... Den översta avgången är dock "IFK Norrköping - Djurgården IF".

Om jag förstår saken rätt har man tydligen försökt få med både IFK och flygplatsen den här gången. Det blir ganska mycket att ta in och förstå för den som passerar på väg från Stockholm till Malmö. Men det kanske funkar..? "Alltid mot nya höjder" står det för övrigt längst ner. Jaha... Jag får ta en ny titt nästa gång jag passerar och se om jag får ut några nya dolda budskap ur skylten.

Den skyltning som varit mest talande är väl ändå när skylten norr om stan talade om Norrköping som en del av Stockholms omland (d v s om Ostlänken kommer till stånd nån gång) medan budskapet för dem som passerade söder ifrån var "En del av fjärde storstadsregionen". Kanske kunde man sammanfatta det i en ny slogan "Norrköping - stan som vill allt och inte vet vart den ska vända sig" (eller elakare: "Norrköping - som en åsna mellan två hötappar"...).

Den senaste veckan har jag lyssnat på en finsk grupp/artist som jag laddat ner helt lagligt från nätet. Moosefrog heter de och spelar någon slags... ja, enligt deras MySpace-sida är det "Down-tempo / Nu-Jazz / Trip Hop", vad det nu kan betyda. Nej, musik ska lyssnas på, inte etiketteras. Perfekt bilkörarmusik är det i alla fall. Bäst är "Come EP" som kan laddas ner från lo-kiwi.org.

I torsdags hade jag 45 besök på bloggen. Jag vet, det är inte mycket för alla storbloggare, men i min blygsamma bloggvärld är 45 ganska många. Jag blir otroligt nyfiken på vilka besökarna är, hur och varför de hittat dit, om de faktiskt läst något eller bara konstaterat att "jaså ja det var ju inget intressant"...

Även om man inbillar sig att man mest bloggar för sin egen skull så är det ju ändå en peppande tanke att någon faktiskt ser det man skriver. Jag har inte varit sådär jätteflitig med bloggandet på sista tiden. Vet inte om det är postdisputationstraumat eller bara livet och vardagen i största allmänhet som styr det där. När det väl blir ett inlägg så blir det nåt långt och kanske tillkrånglat. Antagligen för jobbigt och ointressant att läsa för de flesta.

Jag tänkte att jag skulle försöka utmana mig själv att börja blogga på ett annat sätt. Kortare, mindre genomtänkt och framförallt oftare. Minst två inlägg i veckan så att bloggen hålls vid liv. Få se om jag klarar det. Och om jag har lust.