"I denna värld kan ingenting sägas vara säkert utom döden och skatterna" är ett uttalande som brukar tillskrivas Benjamin Franklin. Jag skulle vilja hävda att det finns en tredje oundviklig företeelse i våra usla jordeliv: Direktreklamen!



På vår brevlåda står det klart och tydligt "Ingen reklam TACK!" och det funkar faktiskt! Till 95% i alla fall!
De flesta som sprider direktreklam har fattat att man inte kan få folk positivt inställda till en produkt eller tjänst genom att tvinga på dem oönskad information.
Men det finns en typ av direktreklam som det är betydligt svårare att gardera sig emot, nämligen de där fruktansvärt irriterande reklamlapparna som någon smyger fram och sätter på vindrutan när du ställt bilen på varuhusets parkering!

Man kommer utramlandes från stormarknaden med en överlastad kundvagn i ena näven och en glassätande femåring i den andra. Trycker in kassarna i bagaget, spänner fast femåringen i baksätet med förmaningar att inte drälla glass på sätet, ställer tillbaka kundvagnen, kastar sig in i bilen, sätter på sig bältet och startar motorn när man plötsligt ser att det sitter ett papper inkilat under vindrutetorkaren.
Alltså ut igen för att slita bort pappret som innehåller ett totalt ointressant budskap från nån möbelfirma. Impulsen är förstås att bara slänga pappret ifrån sig, men så gör man ju inte! Så får man ju inte göra! Så VILL man ju inte göra! Alltså in med det hopknycklade pappret på bilgolvet som man redan innan förtvivlat försöker hålla fritt från gamla parkeringsbiljetter, rester av för länge sedan timade snabbmatsmåltider samt den där tidningen och det gamla bananskalet som ligger där trots att man åtskilliga gånger inpräntat i samtliga familjemedlemmar att bilen varken är förvaringsplats eller soptipp!
När man så äntligen kommer hem med alla kassar, glasskladdig femåring och begynnande huvudvärk så blir förstås den irriterande lappen kvar på golvet. Den enda nytta den gör där är att nästa gång jag sätter mig i bilen påminna om att jag minsann aldrig nånsin i livet ska handla i den möbelbutiken!

Hur ska man kunna undvika att nån smyger fram och petar in en reklamlapp under vidrutetorkaren?? Funkar det med att sätta en lapp på vindrutan?



Eller måste man montera bort vindrutetorkarna när man går in och handlar?? Det är klart att man skulle kunna fälla ut dom som man gör när man inte vill att de ska frysa fast på vintern och se om någon har mage att fälla in dem för att fästa lappen. Men då är problemet förstås - frånsett att folk givetvis kommer att undra varför man gör så - att man ska komma ihåg det, vilket man givetvis inte gör...

Nej, det enda är väl att hoppas att de företag som anlitar folk för att antasta folks vindrutetorkare inser att ingen köper deras produkter eller nyttjar deras tjänster på grund av detta utan helt enkelt instället UNDVIKER dem! För det gör vi väl?

Oavsett vad man tycker om hur externhandelsområdena breder ut sig så har Stadiums distributionscentral norr om Norrköping ändå en viss stil. Dessvärre skäms den relativt sett stilfulla ladan sedan en tid av Stadiums nya apfula logga. Ja, ja, jag vänjer mig nog snart och kommer förmodligen att tycka att den är... acceptabel ganska snart, för att sedan åter klaga högljutt om tjugo år när de byter nästa gång. (Fast då är antagligen externhandelsområdet utanför Norrköping en ödemark, men det är en annan historia...)

Egentligen är Stadiums nya grafiska profil och logga inte alls fula utan tvärtom oerhört genomtänkta, nydanande och fräscha. Åtminstone enligt de som förstår sig på sånt där. Det är till och med så att trots att loggan gör så mycket väsen av sig så är den inte lika viktig längre. Det ska räcka med att se en enda liten designad bokstav ur den grafiska profilen för att man ska haja vad det handlar om.
Den grafiska profilen har experimenterats fram i Stadiums jättebutik utanför Göteborg och man gör ett stort nummer av samspelet mellan grafisk design och arkitektur. När jag läser om hur mycket arbete man lagt ner på den fula loggan (som alltså egentligen inte alls är ful) så kommer jag osökt att tänka på ståuppkomikern Ronny Erikssons funderingar kring en Pavarottikonsert där biljetterna gick loss på... typ... åttatusen eller så. Hans fundering gick ut på att om man nu betalat åttatusen och gått på konserten och någon sedan frågar "va de nå bra då?" - vad svarar man?