Oavsett vad man tycker om hur externhandelsområdena breder ut sig så har Stadiums distributionscentral norr om Norrköping ändå en viss stil. Dessvärre skäms den relativt sett stilfulla ladan sedan en tid av Stadiums nya apfula logga. Ja, ja, jag vänjer mig nog snart och kommer förmodligen att tycka att den är... acceptabel ganska snart, för att sedan åter klaga högljutt om tjugo år när de byter nästa gång. (Fast då är antagligen externhandelsområdet utanför Norrköping en ödemark, men det är en annan historia...)

Egentligen är Stadiums nya grafiska profil och logga inte alls fula utan tvärtom oerhört genomtänkta, nydanande och fräscha. Åtminstone enligt de som förstår sig på sånt där. Det är till och med så att trots att loggan gör så mycket väsen av sig så är den inte lika viktig längre. Det ska räcka med att se en enda liten designad bokstav ur den grafiska profilen för att man ska haja vad det handlar om.
Den grafiska profilen har experimenterats fram i Stadiums jättebutik utanför Göteborg och man gör ett stort nummer av samspelet mellan grafisk design och arkitektur. När jag läser om hur mycket arbete man lagt ner på den fula loggan (som alltså egentligen inte alls är ful) så kommer jag osökt att tänka på ståuppkomikern Ronny Erikssons funderingar kring en Pavarottikonsert där biljetterna gick loss på... typ... åttatusen eller så. Hans fundering gick ut på att om man nu betalat åttatusen och gått på konserten och någon sedan frågar "va de nå bra då?" - vad svarar man?