Trots den berömda hemmablindheten inser jag att det är väldigt vackert på den runda som jag brukar plåga mig igenom varje gång jag anser att jag suttit stilla för länge. Kanske är utsikten över Bråviken inte lika slående som i våras så körsbärsträden stod i blom... Men ändå...
Och så finns det en hel del spännande saker att fundera över utmed vägen.


Den här damen sitter i en trädgård. Hon syns nästan inte men när det skymmer på är hon väldigt suggestiv där hon halvt genomskinlig sitter på sin bänk. Jag utgår från att det är en materialisering av ett minne eller ett spöke av en gammal dam som satt där en gång för något sekel sedan. Någon pratade om hönsnät, men sånt tror jag inte på.


Det här är egentligen ett ganska intressant litet brunnslock mitt i vägen. "Uponal" är tydligen fabrikatet. Tänk att man uppenbarligen brytt sig om att avbilda fabriken där den är tillverkad! Undrar var den låg nånstans. Och hur länge brunnslocket har legat här...


Mitt inne i skogen, på baksidan av en liten bod, har någon övat sig på att skriva "tags".
Undrar vilka mystiska drifter som ligger bakom den maniskt upprepade - och ganska oläsliga - signaturen...


Körsbären har mognat. Vårtbitarna spelar. Nu är det verkligen högsommar.


Vilken fågel bor här? Kan det vara fiskgjusen??


Här avslöjar det gamla vägräcket att Riksettan en gång gick här.
Idag är det bara en liten stig - vägen går numera femtio meter härifrån.
Och vägräcket... ja, det finns väl kvar så länge det inte är i vägen för något.
Ett litet kulturminne i all tysthet.


Inget tåg i sikte!