Ett år med huvet i en påse
Visst är det kul att vara anonym på nätet, men helt bekväm känner jag mig inte med det. Till exempel när man skriver kommentarer på andra människors bloggar som själva är väldigt öppna och personliga med vilka de egentligen är. Det känns lite grann som om man skulle gå och mingla på en fest med en påse över huvudet.
När jag startade den här bloggen skrev jag att jag skulle låta wintermutes alterego vara anonym tills jag var klar med min avhandling. (Varför vet jag inte riktigt även om jag väl hade nån slags motivering då.)
I fredags, 25 januari, disputerade jag på en avhandling om Norrköpings innerstad vilket också uppmärksammades i lokalpressen.
I lördags, 26 januari, fyllde bloggen ett år. Att disputationen nästan exakt sammanfaller med bloggens ettårsdag är en ren slump men får väl vara ett ytterligare skäl att ta av sig påsen och visa sig.
Är det inte så att i och med att avhandlingen är klar så är det också en känsla av att komma ut ur påsen? Som när man kommer ur en bubbla? Eller som när man har putsat glasögonen? Eller som när man snyter sig på morgonen? Eller borstar håret? Tjaa.. den sista kanske är lite svår att förstå för vissa, men den där känslan av att saker och ting är klarare, lugnare och skönare liksom.
Och i morse hörde jag talgoxen fila på som bara den! :-)
