Visst är det kul att vara anonym på nätet, men helt bekväm känner jag mig inte med det. Till exempel när man skriver kommentarer på andra människors bloggar som själva är väldigt öppna och personliga med vilka de egentligen är. Det känns lite grann som om man skulle gå och mingla på en fest med en påse över huvudet.

När jag startade den här bloggen skrev jag att jag skulle låta wintermutes alterego vara anonym tills jag var klar med min avhandling. (Varför vet jag inte riktigt även om jag väl hade nån slags motivering då.)

I fredags, 25 januari, disputerade jag på en avhandling om Norrköpings innerstad vilket också uppmärksammades i lokalpressen.

I lördags, 26 januari, fyllde bloggen ett år. Att disputationen nästan exakt sammanfaller med bloggens ettårsdag är en ren slump men får väl vara ett ytterligare skäl att ta av sig påsen och visa sig.