Häromdagen bläddrade jag igenom mina gamla vinylskivor och hittade då ett band som jag lyssnade ganska mycket på under en period på åttiotalet, men som jag på något sätt lyckats glömma bort. Man kan säga att det blev ett kärt återseende, eller snarare återhörande. Lite konstigt tycker jag också att det är att de så totalt fallit mig ur minnet. De låter nämligen inte som nånting annat och inte heller är det musik som man låter gå lite förstrött i bakgrunden medan man tänker på annat. När man lyssnar på Cardiacs så lyssnar man på Cardiacs, helt enkelt!



Frågan är hur man ska beskriva Cardiacs musik... Om man nu kan beskriva den. Cardiacs beskrivs ibland som upphov till en helt egen genre, Pronk, en förkortning av Progressive Punk, vilket väl bäst förstås som en sammansmältning av punk och anglosaxisk progressive rock, det vill säga sådan musik som förknippas med band som Yes, Genesis och King Crimson. Och visst kan man höra influenserna från dessa, men då är det samtidigt starkt uppblandat med till exempel Sex Pistols. En annan lika sann beskrivning av Cardiacs musik är Frank Zappa möter Bob Hund. Men där finns också drag av Talking Heads och Devo. Ja, influenserna är många och resultatet blir helt enkelt nånting ganska unikt.



Cardiacs bildades redan 1976 och hette från början Cardiac Arrest. Som Cardiacs har de gett ut ett tiotal studio-LP under framför allt 1980- och 1990-talen. Och bandet finns alltså fortfarande även om det legat på is de två senaste åren. Sommaren 2008 drabbades Cardiacs "front man" Tim Smith av en ganska svår hjärtinfarkt som han fortfarande återhämtar sig ifrån. Lite ironiskt att en "cardiac arrest" skulle stoppa bandets framfart, men de kommer kanske igen...

När jag började leta efter Cardiacs musik så tänkte jag först att jag nog inte är den enda som glömt dem.
Cardiacs skivor är slutsålda både på vinyl och CD och inte heller finns de på Spotify. Men helt glömda är de inte, och för den som vill stifta bekantskap med det här kultbandets musik finns det en hel del att hämta på såväl deras officiella hemsida som på inofficiella fansidor, på Myspace och på Youtube.


Is This The Life? - Cardiacs enda kommersiella framgång?


Men precis som det slås fast på Cardiacs hemsida så måste man lyssna mer än en gång på dem för att greppa deras storhet. Cardiacs kommer antagligen att förbli ett kultband med en relativt liten, men desto hängivnare, skara fans...

Klockan har just passerat midnatt så egentligen är jubileumsdagen redan slut men jag måste ändå få skriva nånting om att den här bloggen nu har existerat i tre hela år! 26 januari 2007 skrev jag det första inlägget.
Kanske har det inte alltid varit så tätt mellan inläggen och kanske inte alltid så genomtänkta inlägg... men va tusan... den finns i alla fall!

Jag erkänner. Jag är en 1900-talsstofil.

- Ska du köpa Them Crooked Vultures skiva, frågade jag min son. (Han snodde genast mitt exemplar av Mojo när han såg att Dave Grohl var på omslaget.)
- Varför ska jag det, frågade han oförstående. Jag lyssnar ju på den på Spotify.

Jo, det är klart... Själv är jag helt fascinerad av att jag kan läsa skivrecensionerna i Mojo och samtidigt lyssna på 80% av det recenserade via Spotify. Jag har börjat göra spellistor med allt nytt som fått fyra stjärnor eller mer och så sitter jag med en massa ny spännande musik i öronen medan jag jobbar. Igår gjorde jag en spellista med fjorton skivor som fick fyra stjärnor i Mojos januarinummer.

Min son förstår inte alls tjusningen med detta. - Men du förstår inte, försökte jag förklara för honom. Du förstår inte hur det var en gång i tiden. Man läste om ny musik i Schlager, sånt som man aldrig hade hört men som hade fått jättebra kritik. Vad skulle man göra för att få höra det och se om man gillade det? Ja, om inte nån kompis råkade ha den så var ju den enda möjligheten att gå till skivaffären och köpa den. Om den fanns. Var det något smalare fanns den bara på Pet Sounds. Om ens det. Det var åttiotal men det känns som otroligt länge sedan.
- Tänk dig det, sa jag till min son. Det fanns inget Spotify, inget Youtube, inga bloggar och inga olagliga fildelningssajter. Det fanns inget jämrans Internet över huvud taget! Man kunde inte ens låna CD-skivor på biblioteket! Det som fanns var radio. Och TV. Och hur ofta tror du man lyckades höra just den där spännande skivan som man läst om i Schlager? Nej, det var en helt annan musikvärld! Det var en värld av vinylskivor och blandband där musiken var svåråtkomlig och åtråvärd, på gott och ont.

Idag har vi det mesta på några musklicks avstånd. Det är klart att det är svårt att förstå hur vi hade det på åttiotalet... Ungefär lika svårt att förstå som när min pappa förklarade för mig att det en gång fanns en värld utan plast. Jag är uppenbarligen ett barn av plaståldern. Plast och vinyl.

Och samtidigt - en stofil. Men en stofil som verkligen njuter av den här nya sköna världen där man kan göra spellistor i Spotify och upptäcka ny musik utan att behöva jaga den på stan.

Men sedan, när jag raderat allt det från spellistan som nog ändå inte var min musik, trots Mojostjärnorna, då kommer jag med största sannolikhet att köpa en eller annan skiva med det som finns kvar... Jo, så funkar vi stofiler.

Idag hittade jag nånting som jag nog kommer att köpa. Satt och försökte läsa en text och var på vippen att somna när jag plötsligt fick Laura Veirs i öronen. Otroligt bra musik som jag på stofilers vis kan tänka mig att addera till skivsamlingen...

I förra numret av tidningen Bamses äventyr höll Bamse, Skutt och Skalman på att råka riktigt illa ut när deras båt torpederades av den hänsynslöse Krösus Sork.

 

Serierna i Bamses äventyr är aningen mer dramatiska än de i vanliga Bamsetidningen. Gissningsvis är de anpassade till de lite större barnen, en förmodan som stöds av det faktum att Egmont nu ger ut ytterligare en Bamseperiodika; ”Bamse för de yngsta”…

 

Det är väl på gott och ont, det där att allt ska åldersindelas in i minsta detalj. Men helt klart gillar både sjuåriga dottern och jag de lite längre äventyren i Bamses äventyr. Den vänder sig nämligen såväl till lite äldre barn som till mycket äldre barn. Och hur fångar man då den grupp barn som befinner sig mellan 35 och 45? Jo, givetvis genom intertextuella referenser till seriegenerationens litterära kanon.

 

Att läsa ”Skumt i lasten” i senaste Bamses äventyr är ren och skär déjà vu trots att vi är långt bort från Bamsevärldens gröna kullar. Äventyret utspelar sig nämligen i en annan värld som vi förvuxna barn känner oss hemma i: Tintins!

 

Det går inte att ta mista på referenserna till Krabban med Guldklorna:

 

Historien börjar med att Bamse läser ett fartygsnamn på ett papper. Precis som Tintin gjorde – även om han hade lite svårare att uttyda det.

 

 

Det visar sig så småningom att fartygen bytt namn. Bamse tar upptäckten lite mer med ro än Haddock. Kan ha att göra med att dunderhonungen inte ger samma bieffekter som Loch Lomond…

 

 

När hjältarna väl går till sjöss träffar de på en våldsam styrman som tagit kaptenens roll.

 

 

Men här refererar styrmannen i Bamse till en helt annan seriefigur! Vilken då? Tävling!

 

 

Efter en ökenvandring är hjältarna skurkarna på spåren men tappar spåret i en mystisk källare…

 

 

Givetvis finns en förklaring: den obligatoriska lönngången!

 

 

Vad är det då giriga storskojare har för ärende i orienten? Inte är det väl bara livsmedelskonserver som fraktas?

 

 

Nej, mycket riktigt!

 

 

Slutligen står slutstriden i en liten båt. Här framträder en viktig skillnaden mellan hjältarna: Tintin tillkallar ordningsmakten – Bamse tar rättvisan i egna händer…

Vi hyrde en stuga på Gotland i somras. Det här hittade jag i stugans gästbok.
Har grubblat mycket på vad det var som egentligen hände familjen Pettersson den där vintern... Men som sagt, det var tur att de hade uthset. Annars kanske det inte hade blivit nåt skrivet i gästboken över huvud taget.
Vem vet...
Kanske man kunde använda det som utgångspunkt för en spännande roman. Den skulle antagligen filmatiseras och få en massa oscars...

(Jag letade efter uthset. Men jag hittade det aldrig...)

Anna-Lisa Ingemansson vann (förstås) Radio Östergötlands tävling om världens bästa version av Jingle Bells!! (Notera att programledaren kallar det hela för en kupp!!?!)

Lyssna här!