Alla ska blogga?!
En marknadsundersökare ringde häromdan och frågade om allt från bilinnehav till politiska ställningstaganden. Bland annat frågade han om jag hade skrivit blogg den senaste månaden. Det hade jag inte. Jag hade aldrig skrivit blogg. Jag skämdes. Jag förstod ju att jag borde ha bloggat. Frågan är om man överhuvudtaget finns om man inte bloggar. Antagligen var marknadsundersökarens bloggfråga en nyckel för att avgöra om jag överhuvudtaget skulle räknas med i statistiken...
Så jag ska försöka bättra mig. Nästa gång de vill ha med mig i en marknadsundersökning ska jag minsann kunna svara att "javisst bloggar jag"! Vi får väl se hur det går... Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den här bloggen till ännu. Det kan tänkas att det blir en del funderingar kring stadsbyggnad, musik, litteratur och en del udda prylar som jag tycker är fascinerande. Egentligen har jag inte tid med det här, men... För länge sedan skrev jag små betraktelser... dikter... Sånt som nu ligger i en låda. Jag har inget behov av att andra ska läsa det. Ibland kan det hända att jag plockar fram det och läser det själv. Det mesta är väldigt dåligt, men jag slänger ändå inte bort det. Det säger något om mig själv. Om vem jag varit och vem jag är nu. Det känns som om jag får syn lite på mig själv genom de där gamla funderingarna. Ungefär som den där smått obehagliga känslan då man ser sig själv "dubbelspeglad" genom två vinklade speglar (typ provhytt... ja, ni fattar...). Lite grann att "nej, det där är väl inte jag? Så ser jag väl inte ut??". Men ändå inser man att så är det. Det där är jag. Sedd från ett annat håll. Så fungerar mina gamla dikter från sent 80-tal då jag var en ung korkad sökande människa. Idag är jag en något äldre (40) korkad sökande människa och det är kanske därför jag behöver den här bloggen. Som självspegling. Som egotripp. Det är ju för mig själv jag skriver, men om någon vill läsa och kommentera så varsågod.
På tal om att se sig själv i nya perspektiv: Jan Berglin, denne fantastiske skildrare av verkligheten, har (förstås) fått med "dubbelspeglingseffekten" i en serie: "Oah! Så här ser jag inte ut!!" - "Joho! Det är så där du ser ut." Med tillägget längst ner i rutan: "Obs! Prova inte det här hemma!" (finns i "Berglin nästa!" s.65).
Så jag ska försöka bättra mig. Nästa gång de vill ha med mig i en marknadsundersökning ska jag minsann kunna svara att "javisst bloggar jag"! Vi får väl se hur det går... Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den här bloggen till ännu. Det kan tänkas att det blir en del funderingar kring stadsbyggnad, musik, litteratur och en del udda prylar som jag tycker är fascinerande. Egentligen har jag inte tid med det här, men... För länge sedan skrev jag små betraktelser... dikter... Sånt som nu ligger i en låda. Jag har inget behov av att andra ska läsa det. Ibland kan det hända att jag plockar fram det och läser det själv. Det mesta är väldigt dåligt, men jag slänger ändå inte bort det. Det säger något om mig själv. Om vem jag varit och vem jag är nu. Det känns som om jag får syn lite på mig själv genom de där gamla funderingarna. Ungefär som den där smått obehagliga känslan då man ser sig själv "dubbelspeglad" genom två vinklade speglar (typ provhytt... ja, ni fattar...). Lite grann att "nej, det där är väl inte jag? Så ser jag väl inte ut??". Men ändå inser man att så är det. Det där är jag. Sedd från ett annat håll. Så fungerar mina gamla dikter från sent 80-tal då jag var en ung korkad sökande människa. Idag är jag en något äldre (40) korkad sökande människa och det är kanske därför jag behöver den här bloggen. Som självspegling. Som egotripp. Det är ju för mig själv jag skriver, men om någon vill läsa och kommentera så varsågod.
På tal om att se sig själv i nya perspektiv: Jan Berglin, denne fantastiske skildrare av verkligheten, har (förstås) fått med "dubbelspeglingseffekten" i en serie: "Oah! Så här ser jag inte ut!!" - "Joho! Det är så där du ser ut." Med tillägget längst ner i rutan: "Obs! Prova inte det här hemma!" (finns i "Berglin nästa!" s.65).
Kommentarer
Trackback