Torsdag morgon. Av någon anledning blir jag alltid lite glad när jag tar parkeringsbiljetten ur automaten och ser att den gäller till "Fredag 00:00". Det är just det där ordet "fredag" som ger nån sorts tillfredsställelse. Egentligen är det i högsta grad paradoxalt eftersom jag alltid tycker att veckorna är alldeles för korta för att man ska hinna med allting. Antagligen är det väl kulturellt betingat. Det där med att fredagar är mysiga det har man ju fått veta sedan man var liten. "Roliga Timmen" hade vi till exempel alltid på fredagarna, trots att det väl hade varit mera motiverat att ha den på den långa gråa måndageftermiddagen, kan man tycka.
Å andra sidan var det väl måttligt roligt att sitta och höra på klasskompisar som berättade dpliga vitsar och mimade till ABBA...

Men man fick i alla fall lära sig att på fredagen är det roligt och mysigt. Punkt. Och det där har man ju fortsatt att tro på. Skulle man tveka lite så är det bara att titta lite på TV-reklamen och få ytterligare belägg för att på fredagen varvar svenska folket ner, blir lite kramiga, vill umgås med familj och vänner. Och framför allt - äter chips!

Så det är väl därför jag ler lite extra när p-kvittot påminner om den stundande fredagen - för att jag har lärt mig att det är nåt positivt. Eller så är det för att fredagar är dagar då man faktiskt kan få en del gjort. Väldigt få möten läggs på fredagar och det verkar som om nästan inga mejl skickas då heller.
Själv gör jag tvärtom - jag skickar alla de där mejlen som jag inte hunnit med tidigare i veckan. Kanske är folk ganska irriterade på att jag har mage att mejla på en fredag, men till mitt försvar kan jag säga att jag skulle aldrig komma på tanken att ringa någon i jobbärenden en fredag! Nån måtta får det väl vara!
Dessutom är det ju så svårt att höra vad folk säger när de har munnen full av chips.