På torsdagarna springer jag upp till Radio Östergötland och pratar lite om tidskrifter i förmiddagsprogrammet. Det finns väl flera skäl till att jag gör det, men mest för att det är kul och att det skapar chanser att bredda kunskaperna om vad som är på gång inom olika områden. Jag tror att det har att göra med ett behov av kontakt med nån slags "verklighet" utanför den skyddade verkstaden Universitetet där jag tillbringar större delen av dagarna.

Det finns ingen solklar koppling till mitt jobb som forskare även om det är som "samtidshistoriker" jag brukar presentera mig och det är ur det perspektivet jag reflekterar över tidningar och tidskrifter; som samhällsfenomen som speglar vår tid och vår kultur. Jag kan tänka mig att det finns en och annan som retar sig på att jag sitter och låtsas vara "medieforskare", men det är väl kul om man lyckas reta upp någon...;)

I tordags pratade vi hälsotidningar i alla dess skepnader. En sak som slog mig var att oavsett om det handlar om kost och motion eller mer psykologiska hälsoaspekter så lägger tidskrifterna stor vikt vid att det de skriver är "vetenskapligt".

Det är klart man drar öronen åt sig när en tidskrift redan på omslaget påstår att allt är "vetenskapligt visat". Och visst drar det på sig kritik att påstå att något är grundat på någon slags forskning och därför SANT. Föreningen Vetenskap och Folkbildning kritiserar till exempel tidskriften och stiftelsen Prosana för att dela ut sitt årliga pris till personer med dragning åt "mysticism och pseudovetenskap". Tidskriften Prosana - som nu byter namn till "Vitalt Vetande" - har just frasen "Vetenskapligt visad" som tagline på omslaget. Själv blir jag genast misstänksam när jag ser ett sånt påstående. Prosanas omslag tycks vilja signalera en annan nivå, en annan seriositet, än de annars så rikligt förekommande glättade hälsotidningarna vars omslag nästan uteslutande pryds av leende kvinnor. Prosana har istället en bild av rotfrukter på sitt matta, lite gultonade papper. Det signalerar jordnära, rejält och ekologiskt. Men så läser jag då: Vetenskapligt visat, och genast tänker jag på hälsofanatism och okritiska sanningsanspråk... Vem försöker de lura? Och varför?

 Jag blir väldigt ambivalent till den här typen av tidningar. Som forskare kan jag hålla med kritiken mot att "pseudovetenskap" får breda ut sig i namn av "forskningsresultat". Samtidigt tenderar den här kritiken många gånger att själv hamna i det den går till storms mot, nämligen att hävda "sanningar". Genom att peka ut det "pseudovetenskapliga" lyfter man lätt upp vissa etablerade vetenskapliga traditioner till just "sanningar" och följden blir att kritiken i sig får en begränsande, konserverande effekt.

Det jag efterlyser är en reflexion över att även en del av fasthållandet vid "riktig" vetenskap har sin grund i revirpinkande snarare än i sanningssökande. Vi måste vara medvetna om att uppfattningen av vad som är vetenskap är bunden till vår tid och kultur. Vetenskap kan delas in i "paradigm" där man genom gemensamma referensramar kommit fram till vad som är vetenskap, vilket ju också handlar om inflytande och makt.

Alltså behöver vi vara medvetna om vår egen horisont och vara öppna för att det finns andra sätt att se på världen för att kunna komma med relevant kritik mot det som vi anser är "ovetenskapligt". Här har humanioravetenskaperna en viktig roll i att lyfta fram vetenskap som något som inte bara är "sanningar" som står helt utanför människan.

Ibland tycker jag inte att kritiken mot det som definieras som "ockultism" och "New Age" innehåller tillräckligt mycket självreflexion för att effektivt kunna möta be behov som olika pseudovetenskapliga rörelser ofta är uttryck för. Resultatet blir en polarisering, dels mellan "vetenskap" och "pseudovetenskap" men också mellan olika vetenskapliga inriktningar och traditioner.

Man måste ha klart för sig att vetenskap inte kan uppfattas som oklanderlig bara för att den bedrivs vid ett universitet. Visst kan den ofta ses som mer trovärdig genom att den sker inom ett etablerat kontrollsystem där den hela tiden prövas på olika sätt, men även olika inomakademiska vetenskapliga traditioner innehåller mycket olika, och ibland konkurrerande, sanningsanspråk.

Ibland tror jag att vi lägger alldeles för mycket energi på att definiera vad som är "rätt" och "fel" och alldeles för lite på att fundera över hur vi kommunicerar med varandra.