I dagarna har Norrköpingsreklamskylten vid E4:an norr om stan uppdaterats. Det nya (eller gamla vanliga om man så vill) budskapet är att Norrköping är "en stad med många upplevelser". Siluetterna av tre gubbar ska tydligen illustrera detta. Att den till vänster är en dirigent (finkultur) är ju lika tydligt som att figuren till höger spelar basket (folkkultur).
Vad filuren i mitten håller på med är mera oklart. Antingen diggar han stan lite i största allmänhet eller så pekar han ut olika riktningar. För stans framtid, kan man anta...
Men tittar man noga (vilket är svårt att hinna med när man swischar fram på motorvägen) så ser man att den mörka gestalten har fällt ut pekfingret på den vänstra handen medan den högra handen är knuten men med spretande pek- och långfinger, det vill säga den gest som brukade associeras med djävulen men som numera tycks kunna betyda lite av varje.



Jag är ändå uppväxt under en period då man kunde spela LP-skivor baklänges och hitta dolda sataniska budskap om man ansträngde sig tillräckligt mycket och har en gång för alla fått lära mig att den där gesten symboliserar de mörka krafterna. Likaså minns jag att en kristen hårdrockare en gång berättade att på konsert med kristna hårdrocksgrupper var det bara pekfingrar i luften som gällde, symboliserande Kristus...
Så utifrån mina kulturellt konstruerade tolkningsramar så ser jag en gestalt som vänder sig till olika makter på den där reklamskylten. Det kanske är att övertolka om man av pekriktningarna utläser att symfoniorkestern står för djävulens musik och att basketen är en godhetens och ljusets sport, men jag föredrar att tolka skylten som att i Norrköping finns de goda och de onda upplevelserna sida vid sida. Eller som Lars von Trier säger i eftertexterna till världens bästa TV-serie: "Vær velforberedt med at tage det gode med det onde"...