...får jag lust att utropa när DN redovisar årets kulturpristagare nu på eftermiddagen. Frida Hyvönen i all ära... men ska man se till kulturgärning så står hon sig slätt gentemot Pirinen, som jag givetvis hade hoppats på. Medan Pirinen med humor och värta kombinerat bildkonst med litteratur sedan 1980-talet har Hyvönen tydligen fått stort genomslag i vissa kretsar med ett par musikaliska alster de senaste åren. (Hon skivdebuterade 2005.) Jag kan inte uttala mig om Hyvönens musikaliska kvaliteter eftersom jag nästan inte hört henne. Hörde henne på TV vid nåt tillfälle och tyckte då att det lät tråkigt, men det säger väl inte så mycket...
Nej, men det som stör mig - med viss rätt tycker jag - är att nyhetens behag, att vara rätt för stunden, nästan alltid prioriteras framför en lång och strävsam gärning som betytt mycket över tid.
Jag har skrivit tidigare om Pirinens betydelse så det behöver jag inte upprepa, men jag kan sätta ganska mycket på att Pirinens verk betytt mer för fler än Hyvönens och jag tror också att fler kommer att minnas Socker-Conny än Hyvönens debutplatta om... säg femtio år. Men det är bara vad jag tror. Den som lever får se:)