I somras hittade jag några riktiga godbitar när det gäller riktigt gräsliga skivomslag. Vid sidan av kategorin svenska dansband så hittar man fynden bland tyska schlagersamlingar!

Eller vad sägs om den här:



Höj glasen! Höj kopparna ! (!?)
Man anar att det blandats något i den där ölen... Själv kom jag i "stimmung" bara genom att titta på omslaget och har hittills inte känt något skriande behov av att lyssna på - eller sjunga med i - "Na, dann woll'n wir noch einmal", "Der Sanitätsgefreite Neumann", "Bums, da fiel die Lampe um", "Wir haben Hunger", "Jupheidi-jupheida", "Schon wieder eine Seele vom Alkohol gerettettet" eller någon av de övriga 52(!) stämningshöjarna på skivan!



Men det här är en favorit! Hur tänkte man när man gjorde detta omslag? Kvinnan med den röda handduken symboliserar tydligen gamla bortglömda tyska schlagers som hamnat i en låda längst ner i schlagerkällaren. Hur låter sån musik, undrar man? Och är det verkligen - med tanke på kvinnans gester och mimik - verkligen lämpligt att släppa ut den ur lådan?? Döm själva!