Jag har haft ganska många besök på bloggen de senaste veckorna. Det är ju i och för sig jättekul, men samtidigt börjar en liten gnagande kravtanke surra runt inne i skallen: JAG MÅSTE PRESTERA BLOGGINLÄGG!! Så hade jag inte tänkt mig att bloggen skulle kännas. Jag bloggar väl inte för någon annan än min egen skull och inte mer än när jag faktiskt känner för det. När jag har något att skriva. Men ändå...  Om jag nu har femton-tjugo besökare om dagen så finns ändå den där bilden av den okände förväntansfulle bloggläsaren... "Nähä, inget nytt idag heller. Jäla skitblogg. Nu får det vara..." Jag hörde Magnus Uggla säga på TV att man måste skriva minst fem blogginlägg om dagen om inte en blogg ska dö. Det är kanske att ta i, men om man nu tittar på vilka bloggar som ligger i topp på blogglistorna så handlar det om de där spontana öppenhjärtiga inläggen om det dagliga livet. Även om man tydligen inte behöver ha ett sådär jättespännande liv för att folk ska bli intresserade så kommer jag aldrig att skriva en sådan blogg. Och inte kommer jag att skriva oftare. Så det är väl lika bra att släppa den där kravkänslan...



Egentligen har jag en svag aning om vad den där kravkänslan kommer ifrån, även om jag inte riktigt vill erkänna den för mig själv. Jag brukar nämligen lura i mig själv att jag har ju inte TID att sitta och skriva blogginlägg. Och det går jag på. Nästan. Men sedan hittar jag ändå mig själv framför datorn. Surfande runt och läsande en massa bloggar och annat. Man måste ju ha koll... Men, DET har jag ju tydligen tid med?? Varför kan jag då inte göra något meningsfullt istället? Skriva något till exempel?? Nej men, säger jag då ursäktande till mig själv, jag behöver göra något meningslöst ibland! Man kan inte alltid prestera! Nej, okej, svarar jag då mig själv, det har jag förstås rätt i, men då har jag ett tips till mig själv! Kolla den här sidan! Det är antagligen vad jag behöver just nu. Och kanske fler än jag?