När jag bläddrade i en gammal bok häromdagen hittade jag ett vykort som legat där som bokmärke sedan någon gång på 1970-talet. Jag var inte så gammal när kampanjen "Tjejer kör bättre än killar" gick av stapeln, men jag minns ändå att somliga blev oerhört provocerande.

Kvinnors intrång på manliga domäner har alltid bemötts med motdrag, och kan man inte bränna upp hotet (jfr Jeanne D'Arc m fl) så kan man alltid förvränga budskapet. Uttrycket "Tjejer kör bättre än höns" fick således snabbt fäste och lever fortfarande kvar. En sökning på Google gav 76 träffar på "tjejer kör bättre än killar", medan "tjejer kör bättre än höns" gav 305! Surfar man runt lite upptäcker man att hönsvariantens starka livskraft verkar ha något att göra med att många män helt enkelt känner sig kränkta av tanken på att kvinnor skulle kunna vara överlägsna män. NTF borde givetvis veta bättre än att hävda något sådant på ett så starkt inmutat manligt område som bilkörning!

Faktum är att man (märkväl, "man") inte behöver veta vilket kön en bilförare som beter sig klantigt har. Det går alldeles utmärkt att ändå koppla det till "tjejer" och ännu heller "kärringar". Ett exempel på detta finns här! Utan att man överhuvudtaget ser föraren går det att ta hans eller hennes misstag som en intäkt på kvinnors olämplighet som bilförare. Jag vet att jag själv har gjort mig skyldig till att svära över "kärringar" i trafiken, fast det i själva verket till 90% är GUBBAR som jag har anledning att svära över. Kan någon människa begripa vad det är som sker med oss män då vi sätter oss bakom ratten? Där går det utmärkt att svära, hojta och peka finger åt okända människor. Så gör vi ju knappast inte i några andra sammanhang (möjligtvis viss idrott undantagen). Vad beror detta på? Jag tror att det åtminstone delvis går att förklara med hjälp av begreppet tillit. För att klara av att leva i dagens komplexa samhälle måste vi ha tillit till såväl våra medmänniskor som diffusa "expertsystem". Då vi går omkring i ett köpcentrum förväntar vi oss att andra precis som vi själva ska ta hänsyn till varandras framfart. I kalkylen ingår att man kan stöta emot varandra, tränga sig förbi varandra med en muttrande ursäkt, men inte att man springer rakt på varandra och knuffar omkull varandra. Då man sitter i en bil är läget annorlunda. Här handlar det inte bara om att ha tillit till andra människor. Här måste man också ha tillit till de expertsystem som utgörs av trafikplanering och bilkonstruktioner. I sin bil är man avskärmad från omgivningen. Interaktionen med andra människor sker genom glas och plåt. Kommunikationen kan inte ske med ord, utan genom signaler och åtbörder. Som bilist är man utlämnad åt expertsystemen då de "normala" mänskliga kommunikationskanalerna som ögonkontakten och det talade ordet är satta ur spel. Dessutom innebär manövreringen av bilen en slags förlängning av ens egen kropp som man inte har full kontroll över. Den yttre gränsen är bilens utsida - någon (minns just nu inte vem) har lanserat tanken på bilen som ett "flyttbart revir", man kan sitta kvar i sin lilla håla och ändå samtidigt vara mitt ute i det främmande och farliga... Många har utvecklat tankar kring detta, till exempel sociologen Anthony Giddens, och det kan givetvis diskuteras i det oändliga. Kanske kan det också ge någon nyckel till varför vi förfaller till... nej, inte något nedärvt "urbeteende", vilket en och annan biologist säkert skulle hävda, men till det som har bankats i oss sedan barnsben om hur "män" respektive "kvinnor" fungerar. Det är ju bara att kasta ett öga på gammal bilreklam så ser man ju att den där "Tjejer kör bättre"-kampanjen utmanade en urgammal ordning...



Intressant nog reproduceras den här bilden tämligen oreflekterat av dagens bilbransch. Häromdagen fick jag en broschyr från Toyota i handen där man pushade för Toyotaverkstädernas effektivitet. Broschyrens exempel på detta gick ut på att en kvinna fått "låna" sin mans nya Toyota för att åka och... ja, just det, HANDLA förstås. Givetvis hade hon stött emot något och bucklat till makens ögonsten. I panik vände hon sig till den lokala Toyotaverkstaden där de raska gossarna snabt fixade skadan utan att hennes man behövde få veta något! Påminner inte detta på ett ganska pinsamt sätt om ovanstående Opelreklam från tidigt 60-tal? Har ingenting hänt i bilbranschen sedan dess?? Minuspoäng, Toyota!