Idag var jag på loppmarknad. Jag brukar ha en tendens att bära med mig en massa onödiga böcker och annat från loppmarknader, men den här gången gjorde jag bara ett litet inköp. Ett kassettband. Av nostalgiska skäl. För bara fem kronor fick jag ett äkta Track-band! Oöppnat!

Är det någon som minns Track-banden från början av åttiotalet? Jag gör det. Ett svenskt företag, Track Tape Sweden AB, hade fått för sig att de skulle slå sig in på kassettbandsmarknaden och konkurrera med jättarna Sony, TDK, BASF och Philips. Lanseringen av Track-banden var massiv. Åtminstone som jag minns det. Banden var så pass häftiga att man köpte dem trots att de inte var billigast. För det första var det ju SVENSK KVALITET! Trodde vi. För det andra hade de en otroligt fräck design. Alla andra kassettband såg likadana ut, med ett litet fönster där man såg bandrullarna snurra. Trackfönstret var ett stort A och bandspolarna snurrade i R:et och C:et som omgav det. Men det som allra mest avgjorde valet var bandlängden! Alla andra band var C60 eller C90 (C45 fanns också vilket inte var prisvärt och så fanns det C120 som alltid trasslade sig i sämre bandspelare). För er som inte minns den gyllene kassettbandseran kan jag informera om att C60 alltså stod för 60 minuters inspelningstid. Trackbanden hade helt nya längder, C80 och C100! Anledningen var att eftersom en normallång LP-skiva var mellan 35 och 40 minuter så blev det alltid en bandstump kvar på banden som man fick hålla på och spola förbi och ha sig. Alternativt spela in någon utfyllningsmusik som man egentligen inte vill ha. Trackbandens 80 minuter innebar att man fick in exakt en normallång LP per sida! Jag har för mig att någon från skivindustrin uttalade sig negativt om bandet eftersom de ansågs gynna skivkopiering, men det kanske jag har fabulerat ihop.



Hur som helst så hade Track-banden en kort men intensiv period under några år i början av 80-talet. Det gick nu inte så bra i längden (trots bandlängden). Banden var dyra och höll väl inte vad de lovade kvalitetsmässigt. För företaget och dess grundare slutade det i tragedi.
Men nu har jag i alla fall ett äkta, inplastat Track-band som ett minne av den glada tid då man spelade in allt på band. Och även om jag inte kommer att bryta förpackningen så vet jag att jag får plats med en normal-LP på varje sida!