Hastighetssamhället
Den gamla tanken från tågets och bilens barndom, att vi blir vansinniga av att färdas snabbare än 30 km/h...Vi skrattar åt den ibland, men tänk om det är det som har hänt! Vi kanske verkligen har blivit galna? Eller vad beror det annars på att vi diskuterar betydelsen av att det går att åka på 45 minuter mellan Norrköping och Stockholm istället för att diskutera om det överhuvudtaget är försvarligt att bygga ett samhälle som grundas på att fler och fler människor ska förflyttas längre och längre sträckor varje dag. I det specialiserade samhället har vi idag platser där vi bor och platser där vi arbetar. Få har gångavstånd - eller ens cykelavstånd - mellan hemmet och arbetsplatsen. Och denna uppdelning accentueras allt mer då den "ekonomiska utvecklingen" och "marknaden" kräver att arbetsmarknaderna sträcks ut över större och större ytor. I den framgångsrika, utvecklingsbara regionen krävs det dagliga folkomflyttningar. Och fort ska det gå!
Men borde vi inte prata mer om hur vi kan skapa ett samhälle där inte klockan och ekonomiska kalkyler utgör grunden för all utveckling, all förändring? Ett samhälle som inte bygger på att vi dagligen måste rusa fram i bra mycket mer än 30 km/h...
Bodil Jönsson gör en intressant förflyttningskalkyl i sin bok Tio Tankar om Tid som visar på att vi borde tänka lite mer och fara omkring lite mindre. Exemplet ser ut så här: Vi antar att jag har fem mil till arbetet och kör bil till jobbet varje dag. Om vi vidare antar att bilen håller en snitthastighet på 100 km/h så använder jag alltså ungefär en timme för resande varje dag. Men låt oss säga att det kostar 200 kr att köra dessa tio mil. Då måste jag ju använda en del av min inkomst för att bekosta detta. Om jag skrapar ihop 50 kronor i timmen efter skatt, så betyder det att jag måste arbeta fyra timmar för att tjäna ihop pengarna för mitt resande. Alltså är det rimligt att addera denna tid till restiden, vilket innebär att jag inte använder en utan fem timmar varje dag för att kunna förflytta mig tio mil. Räknar man så blir ju snitthastigheten bara 20 km/h vilket är ungefär den hastighet man kunde förflytta sig med i mitten av artonhundratalet. Eller, som Jönsson påpekar, cykelhastighet.
Vad gäller siffrorna i exemplet så påpekar Jönsson i boken, vilken kom år 2000, att siffrorna är lite föråldrade och de är väl därför än mer föråldrade idag. Trots det så är exemplet ganska talande. Vad är det vi håller på med egentligen? Vi kanske har blivit galna trots allt?
