De två elektriska apparater som jag först slår på varje morgon (efter att ha slagit av den hemska väckarklockan) är perkulatorn och radion. Alltid P1. Sedan springer jag runt och rör i grötkastrullen, plockar fram bröd och hojtar åt mina barn att de ska gå upp, samtidigt som jag lyssnar på hur kaffets puttrande blandas med radions svada. Även om det blir lite fragmentariskt så kan jag i alla fall tillgodogöra mig en del av vad som sägs. Hinner till och med reta upp mig lite emellanåt. P1:s nyhetsmorgon lever högt på att vara den objektiva sakliga nyhetsförmedlaren, men kvällstidningsjournalistiken lurar under ytan. Allt oftare hör jag intervjuare som gång på gång återkommer till samma infantila fråga i desperata försök att hitta det skandalartade och sensationella.

I morse var ett av huvudnumren att Rysslands ambassadör gjort uttalanden om svenskarnas syn på Ryssland och det ryska. Anledningen var förstås den ryska gasledningen och den sågfilarstämning det piskat upp. Ambassadören menade att i svenska ögon är allt ryssarna företar sig dåligt och undrade vad det kunde bero på. Ett svar ger Henrik Berggren i en DN-krönika; visst handlar det om "dunkla minnen ur vårt kollektiva förflutna", men det intressanta är väl hur den här Rysslandsbilden reproduceras. Förgäves väntar jag på att P1s Rysslandkorrespondent ska dyka upp i inslaget om den ryske Sverige-ambassadören. Hon brukar annars höras ganska ofta i P1:s morgonsändningar. Varje gång jag hör henne brukar jag undra varför hon egentligen stannar kvar i Moskva. Hon tycks verkligen hata allt vad ryssar och Ryssland heter. Den bild denna Moskvakorrespondent förmedlar till oss morgontrötta svenskar är en bild som passar väl ihop med sågfilare, Vodka och Sovjetbyråkrati; Ryssar är pälsmössebeklädda, snednäsade alkisar som tar mutor och kör som galningar. Detta är vad nämnda korrespondent försökt hamra in i min skalle under hösten och vintern. Själv tycks hon vara den klanderfria motbilden mot allt hemskt och löjeväckande hon ser runt omkring sig i den ryska vardagen. Hon håller sig borta från representations-Vodkan och spänner ordenligt fast sina barn när hon kör dem till skolan. Jag stängde av radion en morgon. Det var när hon gjorde en utvikning kring en mans sneda näsa som jag fick nog. Kanske missade jag något väsentligt. Kanske skulle hon komma fram till en poäng kring näsan, men jag hade hört henne spy galla över ryssarna en gång för mycket för att ha några sådana förväntningar?

Ja, var kommer den negativa Rysslandsbilden ifrån? Kanske en fråga för de mer seriösa delarna av P1-journalistiken att ta sig an, innan kvällstidningsnormen tagit över helt.