När jag var liten var det otroligt spännande med de där hemliga och antagligen farliga budskapen som dolde sig på helt vanliga LP-skivor. Särskilt grupper i hårdrockgengren ansågs krydda sina inspelningar med okristliga budskap som på något sätt i sina baklängesversioner skulle få någon slags direktaccess till den ovetande lyssnaren hjärna och förvandla honom till djävulsdyrkare eller något ännu värre. Från The Beatles och framåt förekom det ett ganska stort antal baklängesbudskap eller backmasking som det också kallas.

Ett av de roligare är det baklängesmeddelande som finns på Pink Floyds The Wall från 1979. Det finns på spåret "Empty Spaces", just innan Roger Waters börjar sjunga. Om man gör sig besväret att vända på inspelningen, vilket idag är snabbt gjort i PC:n så får man höra Roger Waters säga:

"Congratulations, you have just discovered the secret message, please send your answer to old Pink, care of the funny farm, Chalfont."

"Old Pink" anses syfta på Pink Floyds tidiga förgrundgestalt Syd Barrett som blev psykiskt sjuk och tydligen framlevde sina dagar i Chalfont. I slutet hör man en annan röst ropa i bakgrunden: "Roger, Carolyn on the phone!" vilket gör att det känns som om Roger Waters fått ett infall och talat in meddelandet spontant och sedan blivit avbruten. Eller så är det just så det är tänkt att låta. Kanske är det sista rent av en blinkning åt David Bowies inspelning av klassikern Life on Mars från LP:n Hunky Dory 1971 där en telefon ringer i slutet. (Oavsiktligt enligt Bowie i en dokumentär om låten.) Detta tror jag ingen uppmärksammat tidigare. Kanske man borde sprida den idén?

 

Numera ingår backlängesbudskapen i det som kallas "påskägg" och som omfattar såväl dolda flipperspel i ordbehandlingsprogram som intertextuella referenser i filmer. De flesta av dessa är uppenbart avsiktligt instoppade, oftast för att det helt enkelt är kul, men de bästa är ändå de där konstiga referenserna som man egentligen inte vet om de är menade så eller inte. Min favorit i den genren är definitivt synkroniciteten mellan Pink Floyds Dark Side of The Moon och The Wizard of Oz. Den förstnämnda är som alla vet det bästa rockalbumet genom tiderna. Det andra är en berömd filmmusikal från 1939. Idén att Pink Floyds album i själva verket är ett hemligt soundtrack till filmen har cirkulerat under en längre tid. Om man har både filmen och skivan hemma så är det ju den enklaste sak i välden att kolla upp det. Frågan är dock hur många som verkligen orkat testa. Tack vare Internet kan man numera utnyttja att någon annan gjort sig omaket att lägga samman musiken med filmen.



Orkar man inte ens titta på Youtube-filmer kan man bara läsa en sammanställning av de ställen där musiken och filmen synkar riktigt bra. Då slipper man dessutom alla de ställen där de inte gör det, vilket är ganska många...