försummad födelsedag + fantastiska foton
Oj oj, man skulle kunna tro att bloggen är nedlagd! Inte ett endaste inlägg under hela december! Inte ens ett litet GOD JUL eller ett GOTT NYTT ÅR har jag lyckats prestera! Och än värre: i förra veckan fyllde bloggen 4 år utan att jag ägnade det en tanke - än mindre några skrivna rader! Jag får helt enkelt ta och skärpa mig!
Jag får skylla på att det varit så mycket annat som pockat på uppmärksamheten den sista tiden. En massa oviktiga nödvändigheter har gjort att jag helt enkelt inte haft ro att sätta mig och ägna mig åt viktiga onödigheter. Så med drygt tre timmars marginal skriver jag nu ett januariinlägg trots att jag inte har mycket att skriva om. Klarar mig på så sätt ifrån skammen att stå där med två blanka bloggmånader...
För att ändå skriva om nånting kan jag rekommendera en fotoutställning på Fotografiska Museet i Stockholm som jag var och såg i helgen. Fram till april kan man beskåda ett retrospektiv av den franska fotografen Sarah Moons verk. Jag kände inte alls till henne och min första tanke var "oj oj det här verkar pretentiöst". Men jag föll fullständigt för hennes drömska bilder! Det var en sådan där omedelbar, spontan känsla som man inte kan förklara. Jag fastnade särskilt framför en bild - Ombre Portée / Fallande skuggor - och jag kan för mitt liv inte förklara vad det var som fick mig att gå tillbaka och titta på just den bilden tre gånger!
Som väl var hade jag, som sagt, ingen förkunskap om Sarah Moon - hade jag läst i förväg om hennes koppling till modefoto eller att hennes papegojbilder är "banala" så kanske jag inte hade kunnat ta in bilderna med så pass öppna ögon.
Nu blev jag helt enkelt berörd, och dessutom barnsligt lycklig när jag upptäckte att just Ombre Portée var en av de sex bilder som valts ut bland över hundra för att säljas i vykortsform i museishopen.
Övriga utställningar på fotografiska var säkert väldigt fina men de kändes på något sätt ointressanta vid sidan av Sarah Moons suddiga bildvärld. Konst är definitivt som bäst när den drabbar en utan att man begriper ett smack!
Jag får skylla på att det varit så mycket annat som pockat på uppmärksamheten den sista tiden. En massa oviktiga nödvändigheter har gjort att jag helt enkelt inte haft ro att sätta mig och ägna mig åt viktiga onödigheter. Så med drygt tre timmars marginal skriver jag nu ett januariinlägg trots att jag inte har mycket att skriva om. Klarar mig på så sätt ifrån skammen att stå där med två blanka bloggmånader...
För att ändå skriva om nånting kan jag rekommendera en fotoutställning på Fotografiska Museet i Stockholm som jag var och såg i helgen. Fram till april kan man beskåda ett retrospektiv av den franska fotografen Sarah Moons verk. Jag kände inte alls till henne och min första tanke var "oj oj det här verkar pretentiöst". Men jag föll fullständigt för hennes drömska bilder! Det var en sådan där omedelbar, spontan känsla som man inte kan förklara. Jag fastnade särskilt framför en bild - Ombre Portée / Fallande skuggor - och jag kan för mitt liv inte förklara vad det var som fick mig att gå tillbaka och titta på just den bilden tre gånger!
Som väl var hade jag, som sagt, ingen förkunskap om Sarah Moon - hade jag läst i förväg om hennes koppling till modefoto eller att hennes papegojbilder är "banala" så kanske jag inte hade kunnat ta in bilderna med så pass öppna ögon.
Nu blev jag helt enkelt berörd, och dessutom barnsligt lycklig när jag upptäckte att just Ombre Portée var en av de sex bilder som valts ut bland över hundra för att säljas i vykortsform i museishopen.
Övriga utställningar på fotografiska var säkert väldigt fina men de kändes på något sätt ointressanta vid sidan av Sarah Moons suddiga bildvärld. Konst är definitivt som bäst när den drabbar en utan att man begriper ett smack!
