Efter att ha kommit ut som stofil är det väl lika bra jag fortsätter på bekännelsespåret: ja ja, jag erkänner att jag gillar Facebook!
Efter att ha varit en ivrig motståndare som hårdnackat stått emot Facebookinviterna under en längre tid så lät jag mig i julas till slut dras in på ”den virtuella fritidsgården”, som någon så träffande namngav det.

Och nu är jag fast.

Jag håller kontakt (inbillar jag mig) med avlägsna släktingar och folk jag inte träffat ”IRL” på åratal, jag utbyter ”viktiga” tankar med vänner och arbetskamrater, jag håller koll på nyhetsflöden och jag bekräftar min identitet genom att gå med i en massa onödiga grupper…

Jo, jag raljerar lite, men samtidigt tycker jag faktiskt att det här i grunden är nånting bra! Idag, till exempel, hade jag en diskussion – via Facebookchatten förstås – med en mig närstående person som undrade över att jag gått med i en Facebookgrupp som tycktes ”ha med Sverigedemokraterna att göra”.
Det handlar om ett upprop mot utestängning av politiska partier i gymnasieskolan: ” JA till politisk kampanj i gymnasieskolan!”

Och det är klart att det på ytan kan tyckas gynna partier som SD, men vad det handlar om är – och jag citerar från uppropets sida: ”Låter man inte elever och unga politiker mötas för dialog om viktiga samhällsfrågor lämnar man extremisternas propaganda oemotsagd”.

Personen som jag chattade med var helt enkelt omtänksam och ville inte att mitt namn skulle dyka upp i samband med extrema partier. Han hade reagerat på att länkar på sidan hette saker som ”Ja till Sverigedemokrater i skolan”. Men just den rubriken länkar till ett mycket bra inlägg skrivet av en s-politiker som jag känner och en annan länk går till ett folkpartistiskt blogginlägg, så det var inte så mycket med de förmodade sd-kopplingarna...

Men reaktionen belyser ändå nånting viktigt. Det är givetvis mycket lättare att bara hålla sig långt borta från de där obehagliga partierna och åsikterna. Om man aldrig skriver ordet ”sverigedemokraterna” i ett blogginlägg så behöver man inte oroa sig för missuppfattningar och kritik från ena eller andra hållet. Och jag förstår den stackars rektor som vill slippa få ilskna telefonsamtal från föräldrar som undrar vad vissa partier har att göra i skolans lokaler.

Samtidigt är det just därför vi måste släppa in dem, släppa fram dem. Det är just människors rädsla de här partierna spelar på – på olika sätt – och det ska vi inte bjuda dem på!

Kommer givetvis att tänka på Noam Chomskys berömda ord:
“If you're really in favor of free speech, then you're in favor of freedom of speech for precisely for views you despise. Otherwise, you're not in favor of free speech.”
Även om det är ett slitet citat har det en giltighet som gör det i hög grad värt att kontemplera over en stund!