Kärleken och staden
Det finns ett återkommande graffitiinslag i Norrköping som man måste vara bra hårhudad för att tycka illa om. För ett drygt år sedan fotograferade jag texten "Fall in love" på en vägg vid Bergsbron just som en grävskopa tog stora tuggor av huset för att ge plats åt universitetets nybygge. Nu står ordet KÄRLEK skrivet med stora röda bokstäver på en den stora tomma brandgaveln vid Gamlebro. Här ska det också byggas nytt. Så småningom. Kanske... I varje fall presenterades storstilade planer för hela området mellan Västgötegatan - Tunnbindaregatan - Strömmen tidigare i år. Men det var innan det började gå utför med ekonomin...
Jag blir lite nyfiken på vem som ligger bakom kärleksgraffitin. Är det samma person(er) som varit framme på båda ställena? Och hur ska man tolka budskapet? Är det "kärlek" över huvud taget som åsyftas, "love" som i "peace, love and understanding", typ. Eller finns det en koppling till att det dyker upp på väggar som är på väg att försvinna. Handlar det om kärlek till staden och till det gamla och slitna i stadsbilden?
I sin kritik mot modernitetens motorsågsmentalitet (eller motorvägsmentalitet) skrev Jane Jacobs i början av 1960-talet att en stad är blandning. Och då menade hon blandning ur en mängd olika aspekter. Bland annat hävdade hon att stadens hus måste ha olika ålder. De måste också ha olika skick. Det slitna och ruffiga måste samsas med det nya och flashiga. Det är bara så vi kan åstadkomma den sociala mångfald som är stadens förutsättning och framtid.
Jag väljer nog att tolka kärleksgraffitin just som en kommentar till detta. Inte är brandgaveln vid Gamlebro särskilt vacker men i sitt estetiska uttryck blir den mer och mer unik i takt med att de gamla industribyggnaderna fräschas upp och förvandlas till de trendiga postindustriella urbana miljöer som anses så eftertraktade för stadens utveckling. Hur vackra de nya husen vid strömmen än blir så kommer jag att sakna brandgavlen och deras kärleksgraffiti.
Intressant! Tampongtomteverkstan undrar vad som är god "ruffighet"? I denna levande stad där en viss ruffighetsandel "måste" bestå, vem bestämmer vilken som ska sparas? Blir det inte svårt att hålla sig från en av nostalgi driven selektivt bevarande. En form av falsk historieskrivning. Tampongtomteverkstan säger ja till förändring av staden och accepterar inga "måsten" för staden!
Jane Jacobs poäng med att prata om en ”blandad” stad var ju bland annat att ge utrymme för de inte så penningstarka verksamheterna och människorna. I det totalt genomdesignade och nybyggda finns sällan ekonomiska möjligheter att klämma in lokaler för föreningsliv och bostäder för alla kategorier människor. Det finns en demokratisk aspekt i detta.
Nej, det är klart att vi inte ”måste” ha en blandad stad. Vi ”måste” inte verka för demokrati heller. Men om vi inte tar oss rätten att vara med och definiera hur stadens ”blandning” ska se ut så inträffar ju just det som tampongtomteverkstan befarar: någon definierar och planerar in ”ruffigheten” åt oss. Till exempel i form av ett ”bevarat industrilandskap”. Någon annan skriver stadens historia.
Jane Jacobs idéer har idag sugits upp av mäktiga stadsbyggnadsintressen och uppstår nu till exempel i form av Disneystaden Celebration i USA – en stad där till och med invånarnas val av gardiner regleras av ett skönhetsråd. Så nog finns det fog för tampongtomteverkstans funderingar.
Men när någon säger ”vi måste” om staden tror jag att vi bör fokusera mer på ”vi” än på ”måste”.
Men så fort man ger plats för de inte så penningstarka startar gentrifieringscykeln... ;) http://copyriot.se/2008/10/19/gentrifieringscykeln/
Jo, men bara om de inte så penningstarka är konstnärer...;)
Nej, men allvarligt talat så är det ju en del av problematiken som bidrar till att försöken att planera "blandad stad" ständigt misslyckas.
Kanske går det över huvud taget inte att planera fram en fungerande stad. Somliga menar att planeringen är död. Men i så fall: vad återstår? Att överlämna utvecklingen åt de mytomspunna "marknadskrafterna"? Dessa är väl knappast döda, men att de är dysfunktionella framgår ju allt klarare...
Absolut, den är dysfuntionell. Men varför överlämna utveckling/planering till BARA marknaden, varför inte till alla? Alla som tar del av staden måste få ta del i dess utveckling. Det kanske kan gå, om än inte arkitektoriskt, så kanske på andra nog så viktiga plan.
Precis som i upphovsrättsdebatten, som kokar ner till den binära frågan om privat/publicerat, måste stadsmiljöfrågan diskuteras i termer om vilka ytor/rum (kanske är engelskans "spaces" bättre) som ska vara privata/offentliga.
Information som har publicerats är publicerat för alltid. I och med den digitala revolutionen blir det de facto allmängods och kommer den kopieras och remixas oavsett om man vill eller ej. Det är ett ofrånkomligt faktum.
Samma bör, anser Tampongtomteverkstan, gälla det offentliga. Människor vill ha saker som är privata, ingen ska klampa in på vår tomt och klippa din häck i formen av ett konsorgan. Men i det vi lixom "publicerat", gjort offentligt, vänt utåt gatan, gjort till allmänhetens innerväggar, dvs utsidan på vårt staket, måste vi acceptera att offentligheten tar del! Alltså: Någon bör få skriva kuk på utsidan av ditt staket.
Vad blir resultatet av detta? Jo, allmänheten får ta del i SIN omgivning. Budskap kan spridas, ruffighet kan skapas godtyckligt. Man kan äga hus, men inte ha monopol över vad som uttrycks på dess fasad, de väggar som innesluter allmänhetens rum.
Kanske måste vi acceptera att marknadskrafterna köper upp ruffiga områden och bygger bort deras historia. Men i en stad där fastighetsägare och kommun blir av med sitt uttrycksmonopol kommer den historiska mångfalden (i form av olika gamla hus) ersättas av en annan dimension av mångfald (också den estetisk och definitvt mer dynamisk och livfull) - graffiti 2.0.
Tampongtomteverkstan tror att det är mångfald som gör staden levande, men vad mångfalden exakt består i, arkitektur eller graffiti 2.0, kanske är sekundärt och öppet för diskussion. Men Tampongtomteverkstan har inte läst Jane Jacobs.
Just det. Det är vad mångfald egentligen betyder som vi behöver diskutera. Många använder ordet utan att egentligen veta vad de menar (precis som med "täthet", "hållbarhet", "tillväxt"...).
Och det är betydligt fler som talar om Jane Jacobs än som faktiskt läst henne:)
...och vad är grejen med alla de där orangefärgade plattorna som sitter ÖVERALLT i staden? Är det Holländarna som har beslutat sig för att ta över Norrköping, en fönsterruta i taget?
Mental Drawer: Förklaringen till de orange plattorna finns på http://wintermute.blogg.se/2009/march/utkast-pa-bergsbron.html
(Jag hade ingen aning om att det var ett Lundbergkonstverk!)
