En av mina absoluta favoriter på nätet är www.origamiboulder.com. Origami Boulder Company säljer origamikonstverk som föreställer stenbumlingar, det vill säga i praktiken hopknycklat papper! För en extra kostnad kan man också få en haiku nerskriven på pappret. Den kan man förstås inte läsa utan att förstöra konstverket. Konstnären ger dock ett exempel på hur en haiku kan låta:

Buy wadded paper
from very famous artist
and then you like it

Origamiboulder.com är med sin ilskna ton, sin fejkat dåliga engelska och sina sanslösa produkter en alldeles oemotståndlig sajt och jag måste erkänna att jag får god lust att faktiskt beställa en Wadded Paper Origami Boulder with Haiku för bara 15 dollar. Eller ska jag kanske slå till med en Wadded Paper Origami Performance Art Option istället. Då knycklar konstnären ihop ett papper och slänger direkt i papperskorgen och jag får, för bara 3 dollar, ett mejl som beskriver denna performance.
Det som gör sajten så suveränt bra är inte bara att den är totalt vansinnig, arrogant och politiskt inkorrekt (se avdelningen Letters from dumb dumbs) och att den har en helt underbar affärsidé, det är också att den ställer frågor om vad konst egentligen är och inte minst vad vi är beredda att betala för. Vad är egenligen fejk och vad är äkta? Om jag nu betalar för ett hopknycklat papper och får ett sådant med posten, är jag då mindre lurad än om konstnären aldrig skickar något? Vad är det man egentligen är beredd att betala för i livet? Jag kommer att tänka på en av Galenskaparna / After Shaves bästa sketcher där en konstnär ställer ut ett paket fiskgratäng: "När jag köper fiskgratäng och visar dig, så blir det konst, men att du skulle springa iväg och köpa fiskgratäng, det är väl ingen konst, det kan ju varenda människa göra."



Och allra mest laddad blir frågan förstås när det kommer till den offentliga konsten, den där som kommuner och andra samhälleliga institutioner placerar ut i vår gemensamma miljö. Och var går gränsen här mellan konst och pyntning? Är en kungakrona i en rondell konst? Är en fem centimeter lång rondellhund av play-doh konst? Är en skorsten som sticker upp ur vattnet konst? Är det helt enkelt så att skorstenen är konst därför att en etablerad konstnär gjort den? Och att kungakronan inte är konst därför att den placerats ut på initiativ av en kommunaltjänsteman? Även om skorstenen i strömmen i Norrköping faktiskt ser ut som andra fabriksskortenar, med den lilla skillnaden att den sticker upp ur vattnet, så kan man inbilla sig att det finns ett konstnärligt värde i att skorstenen ifrågasätter någonting. Man kan liksom haja till inför att det sticker upp en skorsten ur vattnet. Att man blir lite osäker på om det är ett konstverk eller inte, det blir liksom en del av konsten.


Ej konst 


Ej konst 


Konst


Kungakronan i rondellen då? Tja, det vet ju alla att den är ditsatt som en marknadsföringsgrej. Det gäller att sätta Norrköping på kartan helt enkelt, och då kan man gott reta upp hovet lite. Det är ofarligt. Däremot har ingen påstått att den är konst (så vitt jag vet).
Men, kan man invända, är inte skorstenen i strömmen samma sak? Är den inte tillkommen för att bli uppmärksammad och för att reta upp en och annan som tycker att gamla fabriker inte är nåt att spara på? Och hur är det med den planerade Pinnochiostatyn i Borås? Är det konst eller jippo egentligen? Handlar inte den nio meter höga statyn bara om markandsföring trots att det är en "riktig" konstnär som skapar den?
Och är det inte till syvende og sist så att både pinnochio, kungakronan och skorstenen är uttryck för kommunaltjänstemäns och konstnärers egotrippar? Jan Svenungssons konstverk i Norrköping heter "Den femte skorstenen" just därför att konstnären gjort ett antal skorstenar på olika platser. Han har nu färdigställt sin åttonde! Det handlar alltså egentligen mer om Svenungsson än om Norrköping, men det är ett konstverk som syns och som upprör.
Det finns en anekdot kring "Den femte Skorstenen" som går ut på att det ska ha varit väldigt besvärligt att gjuta fundamentet under vattnet. Gjutningen ska ha utförts av specialister på undervattensgjutning 1999, men strax efter att detta komplicerade arbete färdigställts tömdes strömmen på vatten eftersom man letade efter vapnet från Palmemordet. Då ska det ha upptäckts att någon vid gjutningen skrivit på fundamentet: "Det här var väl ingen konst". Det är lögn i h-e att ta reda på om det ligger någon sanning i detta, men en talande historia är det.
Skorstenen har väckt mycket känslor. Många tror att den heter "den sjunkna fabriken" och det säger ju onekligen något om Norrköpings industrier och kanske också något om Norrköpingsbornas mentalitet.
Sedan kan man ju inte komma ifrån fallossymboliken. Sven Wärnström kallade den "pekingpitten" och visst ligger det en del symbolik i att mitt i industrilandskapet, mitt i strömmen, reser sig en enorm fallos medan Moa Martinssonstatyn vänder både strömmen och industrierna ryggen i industrilandskapets periferi...



Hursomhelst, allt förändras och den mest förhatliga symbol kan snabbt bli älskad. Tänk bara på "Spiral Åtbörd" utanför konstmuseet: 1961 hånad, fem år senare en symbol för såväl framtidsvaruhuset Spiralen som för hela Norrköpings kommun...