Långsammare!

på språng

Idag har jag suttit och försökt skriva hela dagen. Det händer något märkligt när man sitter och jobbar hemma för sig själv. Först är det morgon och man har en lång effektiv arbetsdag framför sig! Tänk så mycket man ska hinna få gjort! Sedan sätter man sig och bläddrar bland alla papper. Läser lite. Skriver lite. Äter något i förbifarten eftersom det plötsligt börjar kurra i magen. Precis när man tycker att man har börjat komma igång så känner man plötsligt att man är ganska trött. Man tittar på klockan och inser att hon är åtta på kvällen! Var tog dagen vägen?? Och hur ska man hinna med allting?


I Halberstadt i Tyskland framförs just nu John Cage orgelverk ORGAN2/ASLSP. ASLSP vilket står för As SLow aS Possible. Verket framförs i en kyrka som byggdes 1361. Det betyder att år 2000 var kyrkan 639 år gammal. Eftersom ORGAN2/ASLSP verkligen ska spelas så långsamt som möjligt så tyckte man att just 639 år kunde vara en lämplig tid att hålla på. Just när jag skriver detta är det bara 19961341283 sekunder kvar av verket. Undrar vad de ska spela sedan? På projektets hemsida kan man köpa en CD där verket framförs på 75 minuter. Jag tycker att det låter lite stressigt. Jag åker nog till Halberstadt någon gång och lyssnar istället.

Verkar det helt knäppt? Det är det inte. Det är en väldigt väl genomtänkt idé och det finns all anledning att sprida den och fundera över den. Vi behöver långsamheten mer än vi anar!

En annan ännu mer sympatisk idé verkar The Long Now Fundation vara. En av grundarna är en annan långsam kompositör och konstnär, Brian Eno. Idén med The Long Now är inte bara att vi ska göra allting långsammare och därmed också mer grundligt. Vi ska också få in i vårt medvetande att NU inte är något som bara passerar utan som pågår hela tiden. Vi behöver sträcka ut Nuet bakåt i tiden och framåt. Det är viktigt, inte minst med tanke på den hotande globala uppvärmningen!

Jag kommer att tänka på Walter Benjamins historieängel men det är alldeles för djupt för att jag ska få ihop tankegången så här sent på kvällen. Jag får nog återkomma till det. Jag nöjer mig med att hänvisa till professorn i samtidshistoria Bo Stråth i en essä i Tvärsnitt där han bland annat nämner Benjamins ängel. Han skriver också

 "Erfarenheterna blir allt svårare att sortera och överblicka vilket leder till att det blir allt svårare att göra framtids-utkast som sträcker sig längre än till den allra närmaste tiden. Vi upplever det som att själva tiden accelererar." 


Avslutningsvis: På The Long Now's hemsida står det att organisationen grundades 01996. 01996. Inte 1996. Varför? Jo, för att inte riskera att datorerna kraschar vid tiotusenårsskiftet om bara knappt 8000 år! Där kan man prata om långsiktigt tänkande!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0